.

.

Så var sportlovet slut för oss Upplänningar. Och förmodligen också den Uppländska vintern?

.

Just idag är det -10 grader ute, men under veckan som gått har vi haft plusgrader flera gånger och det har börjat droppa så smått från hustaken.

.

Massor med fina istappar har det bildats både här och där, talgoxarna sjunger för fullt, kattugglor hoar på nätterna bakom vårt hus och hackspetten hackar på någon gammal trädstam lite längre bort.

Förkylningen som jag fick har jag (förstås – hmm, hmm) delat med mig av till de i familjen som inte hade haft den ännu – så våra sportlovsplaner på långa heldagsutflykter i skog och mark blev inte av…

.

.

Men iaf en av dagarna var vi ute och åkte skidor, jag och mellandottern! Jag har inte stått på ett par skidor sedan någon gång i skolan, och det är märkligt vad man hinner glömma mycket ifråga om teknik och snabbhet allteftersom åren går.

.

.

.

Mellandottern lärde mig förresten ett nytt ord under vår skidtur; headplant. (Alltså ett litet missöde i form av fritt fall bakåt med efterföljande huvud-smask i marken). Såklart att detta inträffade just när man började få upp farten lite! Och jag blev - inte helt oväntat - helt ledbruten efteråt…

.

.

Mellandottern bedyrade, när vi kommit hem igen, att skidturen hade gått ”mycket bättre än hon hade väntat sig” – och jag brydde mig inte om att fråga exakt vad hon egentligen hade trott om min förmåga som skidåkare…

.

.

Bortsett denna incident, så har veckan som gått varit ganska händelsefattig.

.

.

Era löper vidare, och blir ”hutad åt” lite oftare av de äldre hundarna. Kanske är det så att hon betraktas som lite mer vuxen nu, och förväntas uppföra sig så också?

.

.

Hon har börjat vakta så smått, dvs. hon skäller/morrar/meddelar oss andra i flocken när det kommer okända för nära inpå vår tomt, och hon patrullerar själv längs hela staketet nu. På det hela taget så gör hon alltmer själv, och verkar inte vara lika beroende av att de äldre hundarna ska vara nära henne hela tiden.

Det är inte alltid som det går så bra, eller går riktigt som hon tänkt sig; yngsta dottern har en stor tigermatta på golvet i sitt rum…

.

(Bild lånad från nätet)

.

…och denna tiger överraskade Era något alldeles kolossalt en sen kväll när hon promenerade runt för sig själv.

Det tog en hel del minuter innan hon vågade sig fram och kunde konstatera att den inte fanns där enbart för att äta upp små dalmatinertikar som var på kvällsvandring i huset. Era’s ensampromenader på kvällarna är lite mer försiktiga efter detta tillbud…

.

.

Sist idag lägger jag in två vinterbilder från veckan som gått – förmodligen de sista (?) snöbilderna för den här vintern – Dixie som förhoppningsfullt letar efter något ätbart och yngsta dotterns scoutpatrulls söta snögubbe:

.

.

.

.

Frid!    

.