.

.

Igår fyllde Era - och hennes syskon, förstås     - 12 veckor och vi var på besök hos veterinären.

 .

Bilresan vållade faktiskt inga som helst bekymmer!

Jag är vederbörligen imponerad – lite gny den första kilometern, som sedan följdes av ett lugnt iakttagande på ”världen utomhus” i ena lillmattens knä.  

 .

Vaccinationer och vägning stod på schemat. Mamma Dixie fick också följa med – mest för att jag har så dålig koll på när, och med vad, de vuxna hundarna ska (om)vaccineras.

 .

Det visade sig att Dixie och Era behövde samma vaccinationer: DHPPI + Rabisin.

Den sistnämnda är för att skydda mot rabies, och nu följer en 120 dagar lång väntan på resultatet av detta. Lagom till Halloween är det dags för återbesök, alltså.

.

Dagens vikt var 9,1 kg för Era, och 28,8 (!) kg för Dixie. Dixie ska följdaktligen minska lite i vikt under sommaren...

Jag tror att det kommer att lösa sig utan att vi behöver dra ner på hennes matportioner, då hon ju inte direkt har motionerat något alls de sista tre månaderna. 

.

Era var lugnet själv hos veterinären:

.

..

Väl hemma igen sov hon i flera timmar i sträck – det tar på krafterna med uteliv…

.

. 

. 

.

Lite värdelöst vetande kan väl behövas såhär inför kommande ledighet?

.

.

”Midsommar

.

Midsommardagen firades ursprungligen den 24 juni till minne av Johannes Döparen. 1953 flyttades den till närmaste lördag.

.

I bondesamhället firades midsommar som en hyllning till sommaren och växtligheten. På vissa platser klädde man därför ut sig med ormbunksblad till lövgubbar. Man lövade (majade) också sina hus och redskap och reste, sannolikt redan under 1500-talet och efter tysk förebild; höga lövade majstänger att dansa kring. Midsommar var framför allt en ungdomsfest men även viktig vid bruken i Mellansverige, där alla anställda då bjöds på sill, öl och brännvin. Sin betydelse som den mest svenska festen av alla har den dock fått först under 1900-talet.

.

Sedan 500-talet har man i Europa tänt eldar till midsommar. I Sverige var midsommareldar vanligast i landets södra delar. Ungdomen besökte också gärna heliga källor, där de drack det helande vattnet och roade sig med lekar och dans. Källbesöken påminde om hur Johannes Döparen döpte Jesus i Jordanfloden.

.

Midsommarnatten är årets ljusaste och betraktades som en magisk natt, då det var särskilt lämpligt att ta tydor om sin framtid. Flickor åt salt gröt (drömgröt) för att drömma att den blivande maken kom med vatten till dem. De kunde också vaka vid en källa för att se sin tillkommandes bild i vattnet.

.

Under midsommarnatten kunde man även, t.ex genom ljussken, hitta platser med nedgrävda skatter. När man grävde blev man ofta utsatt för lustiga gyckelsyner, som skulle locka en att skratta eller tala. Man kunde t.ex få se en halt höna dra ett stort hölass. Kunde man bara hålla sig tyst hittade man skatten.

.

Under midsommarnatten ansågs källvattnet förvandlas till vin och ormbunken till blomma. Många växter var laddade med läkande kraft denna natt.”

.

Källa: Agneta Lilja, Södertörns högskola

.

.

.

Ansjovis på kavring (För 4 – 6 personer)

.

4 skivor kavring
3 msk riven pepparrot
100 g Philadelphiaost
3 kokta potatisar
Ansjovisfiléer
Dill
Svartpeppar

.

Riv pepparroten. Blanda 1–2 msk pepparrot med osten.
Bred osten på brödskivorna och lägg på några skivor potatis.
Toppa med ett par ansjovisfiléer, dill och svartpeppar. ­Avsluta med en nypa riven pepparrot.

. 

.

Hoppas att ni alla får en fin midsommarhelg utan alltför mycket regn!

..

Frid!    

.   

.

.

Fjärde och sista valpen att flytta hemifrån; herr Svart:

.

. 

Han flyttar inte så långt – varken i mil räknat eller känslomässigt, eftersom han på sätt och vis ”stannar kvar” inom familjen. Äldsta dottern blir hans nya matte och jag tror att de två tillsammans blir en jättebra kombination!

 .

Äldsta dottern har ju levt ihop med prickar sedan hon var liten, så hon har inga skumma idéer om att dalmatinern är någon slags ”Walt Disney”-hund, hon är van vid alla små vita hundhår överallt och är väl medveten om att de brukar kunna stjäla det mesta i matväg om man inte är vaksam.

Hon är dessutom (precis som vissa andra i hennes närhet, hmm hmm) pigg på att lära sig sånt som hon inte känner eller kan till sedan tidigare – så vi är helt på det klara med att herr Svart kommer att få det såå bra hos henne!

 .

.

Herr Svart kommer att behålla sitt stamtavlenamn Elmo.

 .

.    .

.

I övrigt har det väl inte hänt så mycket här på hemmafronten. Vi har varit sjuka – döttrarna tog med sig någon slags bacill hem från scoutlägret - det har varit diverse avslutningar; skola, ju jutsu & scouter, och nu har vi sommarlov ända till den 17 augusti. Husse kommer nog att köra vår taxi det mesta av sommaren, men efter midsommar ställer han om och blir kvälls-/nattchaffis istället för att vara dagaktiv. Sovmorgnar för hela familjen, alltså!

. 

 .

  . .

Några bilder från den senaste veckan?     

.

Vi har haft varmt några dagar, vilket Era & Elmo inte tyckte så särdeles mycket om. De var mest stillsamma.    

 .

    .

    .

   .

När valparna väl insåg att en tennisboll varken skulle ätas, grävas ner eller finnas till bara för att bli flintskallig så blev den ny favoritleksak:

.

.

  .
     .
.

   .

. 

       .

.

Herr Svart flyttade i söndags och Era är nu ensam valp i huset. Hon har en hel del (överskotts-)energi och utan herr Svart så är det stackars Leo som råkar mest ”illa” ut när den behöver avyttras. Hon är hans ständiga följeslagare och mer än en gång har vi plockat begieluddiga pälstussar ur hennes mun.

Leo vill egentligen INTE sova ihop med henne, men ibland så lyckas hon smyga sig nära när han redan somnat:

.

 . 
Oftast sover hon dock ihop med mamma Dixie:

.

 .

.

Precis som när Dixie var valp, så är Era en synnerligen självständig dam, som gärna går på helt egna utflykter om hon får den möjligheten. Hon flisar en grankotte till oigenkännlighet på mindre än 1 minut och ett gäng av våra blommor på tomten är av någon anledning halshuggna eller lätt mosade. Det positiva med detta trädgårdsintresse är att även ogräsen går samma öde till mötes.

.

.
Regn gillar hon inte, och jag kan tänka mig att det ser lite fånigt ut när vi människor står ute i ösregnet och lockar på de prickiga som vägrar att gå ut när det faller ner blött från himlen. Det slutar oftast med att vi bokstavligen får putta ut dem på gräsmattan…

.

.

Vi har fått täta återrapporter från de andra valparna – TACK för dem, de gläder gammelmattar & gammelhussar mycket ska ni veta! – och det verkar som att allihopa har det väldigt bra! Några bilder har vi också fått:

.

.Från Dallas/herr Grön/Elfo:

.

Från Ergo/herr Gul:

.

Från Smilla/tant Brun/Elce:.

.

Såvitt vi har förstått så är åtminstone tre valpar av fem inte rädda för åska och blixtar (hur det är med åsikten om åskväder för de övriga två valparna får framtiden utvisa, vad jag vet så har de inte träffat på några åskväder ännu), samtliga fem är väldigt trygga ihop med folk, och samtliga fem har hänfallit åt lätt till mindre lätt åksjuka under deras första bilresor…

Det där sista är ju något som ganska fort brukar gå över och den enda hunden jag känner till som det ALDRIG gick över på är vår egen Leo, som fyller 10 år härnäst och fortfarande hatar allt vad bilresor heter.

.

Sist idag en ”jämför-bild” på Dixie 2007 och Smilla 2011. Visst finns det stora likheter fast de har olika färg?

Frid!  

. 

.

.

”Sveriges flagga har blå bakgrund med ett gult kors av liknande utformning som återfinns i de övriga nordiska ländernas flaggor. Modellen tros vara inspirerad av den danska Dannebrogen och färgerna kommer troligen från lilla riksvapnets tre gyllene kronor i blått fält samt det stora riksvapnets utböjda kors i guld.

.

.   .

Enligt en legend om Sveriges flagga såg Erik den helige det gula korset på den blå himlen när han landsteg i Finland under det första svenska korståget år 1157. Han såg detta som ett tecken från Gud och gjorde det till sin fana. Problemet med den legenden är dels att det saknas samtida belägg för detta korståg, dels att det inte finns några bilder eller beskrivningar av den blå-gula fanan förrän på mitten av 1500-talet, det vill säga 400 år senare. De blå-gula färgerna hade däremot under lång tid använts som svenska färger, bland annat i folkungaättens vapen som blev Magnus Ladulås kungavapen 1275, samt i Tre Kronor-vapnet.

.

Den svenska flaggan har sitt ursprung i de medeltida korsbaneren, som på kontinenten började användas i samband med det tredje korståget i slutet av 1100-talet. Korsbaneren fördes parallellt med de så kallade vapenbaneren, med den skillnaden att vapenbaneren endast fick användas av härskaren själv, medan korsbaneren även kunde användas av dem som stod i härskarens tjänst. Det är dock okänt när den svenska flaggan (korsbaneret) började användas och när den fick sin nuvarande utformning. Flaggan finns inte belagd förrän på 1500-talet.

.

Historikern Alf Åberg har framlagt teorin att den svenska flaggan uppkom som en motståndsflagga mot den danska unionen vid mitten av 1400-talet, det vill säga man ändrade färgerna på den korsflagga som danskarna hade haft sedan 1219. Enligt Åberg var det upprorsmakaren Karl Knutsson (Bonde) som låg bakom detta. Han skapade 1448 Stora riksvapnet, som var en kombination av det vapen som Albrekt av Mecklenburg antog 1364 och folkungaättens kungavapen från 1275. Vapnets fyra blå fält åtskiljdes av ett gult kors, och detta kan ha varit förlagan till flaggan.

.

En annan teori, som historikern Carl-Gustav Liljenberg framfört, är att Erik XIV anammade staden Rigas blågula korsvapen år 1562 för att inkorporera Rigas betydelsefulla handelssystem i det svenska, det vill säga samma år som den första officiella beskrivningen av flaggan dök upp.

.

De första bilderna av en blå duk med gult kors som en svensk flagga är ett landskapsvapen för södra Finland från 1550-talet och ett för Gotland i Gustav Vasas liktåg från 1562. Två blågula flaggor finns fortfarande i Egentliga Finlands landskapsvapen, från tiden då Johan III var hertig i Åbo 1556-1569. Den första officiella beskrivningen av Sveriges nationsflagga finns i ett kungligt brev från 19 april 1562, där det sägs att den skall ha "gult udi korssvijs fördeelt påå blott". Denna flagga verkar huvudsakligen ha använts som "kungsflagga", "kronoflagga" eller "fälttecken till sjöss", det vill säga som örlogsflagga, och var som sådan till en början försedd med två "tungor" eller "spetsar".

 .

Sveriges örlogsflagga är en tretungad svensk flagga som Försvarsmakten använder sig av och förs av alla svenska militära fartyg.

.

I Sverige regleras flaggdagarna genom förordning (1982:270) om allmänna flaggdagar.”

 .

(Källa: Wikipedia).

 .

.

Frid!     

.

.

.

Nu har alla valparna hittat sina nya hem.

.

Det är dock fortfarande två valpar kvar i vårt Streganska hus; Elmo - herr Svart, som flyttar till midsommar och vår egen Era - tant Grön, som inte flyttar alls.

.

Lugnt och tyst är det nu. Och bara lite, lite hundmat & hundvälling går det åt. Vi behöver inte ens tvätta fällar varje dag längre.

.

Skurar golv gör vi förstås fortfarande, men valparna är ute lika mycket som de är inne, så inte ens det känns speciellt betungande.

.

.

Det har varit såå roligt att få följa valparna, ända från långt innan de var födda och fram tills nu. Det har inte direkt varit någon semester och det har förstås dykt upp några situationer som inte riktigt stämde överrens med vad som stod i böckerna. Otroligt lärorikt, och man inser att man omöjligt kan bli fullärd vad gäller hunduppföderi – någonsin.

.

Det har gått bra tycker vi, men vi har inte direkt blivit rika på det i pengar räknat – men att ha haft detta ogjort? Aldrig!

.

Vi kommer att behöva tapetsera om i valprummet, som f.ö inte kommer att vara valprum under ett bra tag framöver.

.

.   

Vi har lovat vår sköldpadda Tim att han ska få ärva det och således kommer han att få ett alldeles eget rum.

.

.

. 

Leo har väl inte riktigt varit road av alla valparna, men även det gick bättre än vad vi trodde att det skulle göra. Han har inte stressat upp sig sådär som han kunde göra när Dixie var liten, och han har febrilt försökt hålla på sin värdighet som ”stor, stark och gammal” hanhund i vår lilla flock – med varierande framgång…

.

.

Era inser inte (eller vill inte inse?   ) att han är äldst och ”värdigast”. Hon gör precis allt hon kan för att få honom att leka med henne, och han undviker henne så gott det går… Han törs inte nypa till henne när hon går över gränsen för vad som är respektfullt, för då får han smörj av Dixie och vi ”räddar” honom tätt som oftast, så att han får vila/sova/filosofera ifred.

.

Hans svans är fullkomligt oemotståndlig för prickiga valpar… Den prickiga på bilderna är Dixie 2007, och Era gör precis likadant 2011:

.

.   

Idag är husse i Norrtälje på traditionsenlig Custom Bike Show…

.

. 

…medan jag är hemma med småttarna, Dixie & Leo, då vi tyckte att det kanske var i tidigaste laget att lyssna på raka rör för de små valpöronen. Men nästa år är vi nog där allihopa!

.

.

Yngsta döttrarna är - som vanligt så här års – på scouthajk, den här gången i södra Dalarna. De är borta nästan en hel vecka, och ska laga sin mat över öppen eld, paddla kanot och grilla korv & marshmallows vid lägerbål på kvällarna. De kommer tillbaka trötta, smutsiga och förhoppningsvis glada den 6:e.

.

De har tidigare i maj hunnit med att gradera i ju jutsu och har nu bägge två grönt bälte:

.

*stolt mamma*

.

.

Lite blandade bilder från maj månad slänger jag in så här på slutet i dagens blogg:

.

Vår landskapsblomma Kungsängsliljan blommar för fullt. Den är vackert rutig – på riktigt:

.

. 

Herr Gul:

.

. 

Vår numera danska Tant Brun:

.

.

Dixie & herr Grön:

.

.Tant Brun & herr Gul:

.

.Flockgemenskap:

.

.

.

HUR man ligger är tydligen också något man kan ärva:

.

.

Alla valparna for iväg till veterinären den 27 maj för besiktning, chippning & vaccination.

Hela kullen blev u.a.     och de tog läkarbesöket med den största ro:

.

.  

.  

.

Ha en fortsatt trevlig helg alla!    

.

Frid!     

.

.

.

Tredje valpen att flytta hemifrån; tant Brun:

.

     .

Hon flyttar ända till Danmark!    

.

I hennes nya familj finns en matte och en husse som är mer än väl pålästa om rasen; de har haft prickig(a) hund(ar) sedan 1985 och har dessutom hunnit med ett flertal egna dalmatinerkullar. I familjen finns också en äldre svartprickig dalmatinerdam, som kanske kan översätta svenskt hundspråk till danskt d:o?

Tant Bruns nya tilltalsnamn blir Smilla.

.

   .

Held og lykke i Kongeriget Danmark, tant Brun!

Och även ni vet att vi finns tillgängliga dygnet runt om det är något!

.

.

.

Frid!     

.