.

.

 Idag blir det mest inomhusaktiviteter:

.

.

.

.

Frid!       Och klä på er varmt!      

.

.

.

Vi hittade en mystisk bit svart ”någonting” på köksgolvet häromdagen. Och i ett hus innehållande flera hundar, flera ungar och flera vuxna är det väl i sig inte så konstigt att det dras in både det ena och andra utifrån, likaväl som att man kanske tappar något ur någon ficka eller så – men konsistensen på detta ”någonting” var liksom gummiliknande och väldigt lätt.

.

.  

Första tanken var att det hade lossnat en bit sula från någon sko, eller att det ramlat ner någonting före detta kulinariskt från spisen vid matlagningen, men neej - strukturen stämde inte riktigt med något någon av oss kände igen:

.

.

Tills Leo kom promenerande och undrade över vad det var vi undersökte allihopa.

.

.

  .

.

Jag vet inte riktigt vad han råkat ut för den här gången, för det lär ju vara något han stött i inomhus och oss veterligt har han inte bråkat med någon av de andra hundarna, lika lite som att han jagat någon katt eller så utomhus…

.

Han verkar inte ha speciellt ont i nosen heller, men vi har hållit honom under noga uppsikt sedan dess för att ev. få en förklaring på vad han kan ha sabbat nosen på. Lilla gubben...

.

.

.

Hur har det gått med Ergo då? Jo, han har funnit sig väl tillrätta i vår flock – kanske han känner igen sig mer än vad vi trodde, för han sov ju som sagt lugnt och gott redan första natten.

.

Han går runt i huset och nosar noggrant på allt, han håller koll på vad alla gör, men inte på något stressat ”Jag-måste-hålla-koll-på-allt-så-att-jag-inte-missar-något” sätt, utan mer eftertänksamt och nyfiket typ; ”Jaha, är-det-så-här-man-gör-i-det-här-huset”.

.

.

Han sover nog inte lika djupt (ännu) som de andra hundarna, men på det hela taget så vilar han inomhus…

.

.

.

…och springer av sig utomhus:

.

.

Han var lite tveksam/fundersam över Leo’s vallande (& skällande) utomhus första dagarna…

.

.

…men det har gått över nu, och allihopa leker bra tillsammans:

.

.

.

Han har förstås försökt tjusa mamma Dixie, men hon är milt uttryckt inte så värst imponerad av hans självpåtagna roll som ”Prins Charming”.

Och det är inget fel på hans intelligens – haha – så han har lagt om taktik från herr Påstridig till herr Listig istället:

.

”Om jag nosar försiktigt så kanske, kanske hon besvarar mina inviter?”    

.

.

”Men hallå – märker du mig inte ens?”

.

.

(Det fungerar inte bättre!)    

.

.

.          

.

. 

Några utomhusbilder nu:

.

.

.

.

Och allra sist en snyggbild:

.

.

.

Frid!    

.

.
.
Herr Guls matte ringde igår och var förtvivlad; hela hösten/vintern har äldsta dottern gått och dragit med en envis förkylning och nu hade det tillkommit andningsproblem. Då familjen har haft hund i åratal tidigare fanns från början inte ens tanken på hundallergi, men efter läkarbesök så hade tester visat på just det... .

.

Och hellre än att han hamnar på något hundstall/Blocket/avlivas så bestämde vi tillsammans att det var bättre att han fick komma "hem" igen. 

Så här är han nu. Och som rubriken säger så letar vi efter ett nytt & permanent hem till honom! 

Han är 10 månader ung, svartprickig och har blivit riktigt stilig!  Jag har inte hunnit ta några egna foton på honom ännu, men lägger in ett taget av förra ägaren så att ni får en uppfattning om hur han ser ut nu när han har vuxit till sig lite.  

Han är absolut ingen problemhund; vänlig, glad, pigg och duktig på hundspråk. (Han har ju levt med en äldre taxherre så han vet hur man beter sig respektfullt ). 

.

Och detta är de uppgifter jag fått från hans familj; han jagar inte efter vilt, han har inga rymningstendenser utomhus, han går hyfsat i koppel, har lätt för att koppla av och han gillar att bära på saker.  
Han åker gärna bil och han är (som de flesta andra dalmatiner) mycket sällskaplig. Han har tidigare följt med matten till jobbet på dagarna, men hon jobbar inte heltid som jag har förstått det. 

.

.
Första natten här har förflutit helt smärtfritt; Ergo gick och lade sig när vi andra gick och lade oss, och sov som en stock hela natten.  

.

Och eftersom vi fortfarande har både tid och plats så blir han kvar här hemma, tills vi hittar ett permanent hem till honom. Det får ta den tid det tar.  
.

Om ni vet någon som kan vara intresserad av att utöka sin familj med en prickig - så hör gärna av er!

.

Jag uppdaterar med fler bilder, och lite mer om hans personlighet när vi har lärt känna varann lite bättre igen!  

.

.

Frid!    

. 

.

.

.

Efter att ha fyllt på förråden i skafferier och kylskåp, så lämnade vi huset & hundarna till döttrarna och deras kompisar på lördagen för att själva bege oss till Stockholm för en vinterpromenad på asfalterade gator (med gatubelysning!), en god middag & lite sightseeing.

.

.

Det blev något senare än vad vi tänkt oss från början, eftersom timmerbilen nu har börjat plocka upp alla nedsågade träd i området – och en timmerbil som har stannat mitt i vägen är uppenbarligen inte flyttbar förrän stockarna är färdiglastade, chauffören ätit sitt mellanmål (?!) och skrivit i sin körbok…

..

.

.  

.

Det var kallt ute, och enligt mobiltelefonens väder-app så kallades dagens väder ”Is”. Hmm, nytt för mig - jag hade nog snarare kallat det disigt, eller möjligtvis molnigt.   

.

.

.

.

Väl framme i Stockholm så parkerade vi nedanför slottet och tog en lång promenad genom Gamla Stan:

.

.

Det kryllar av gammaldags och kvällsöppna småbutiker här, och man kan få tag på det mesta; stickade ulltröjor, handblåst glas, kartor & vykort med Stockholmsmotiv, antika böcker, musikinstrument, handgjort (heter det så?) godis…

.

.

…exklusiva skor & mindre exklusiva galoscher (!)…

.

.

…och det finns väldigt gott om små, gemytliga restauranger & pubar med källarvalven bevarade som de såg ut på medeltiden.

.

.

Vi fortsatte vår promenad upp på Södermalm…

..

…och kollade på utsikten från Fjällgatan:

.

.

Middagen efter promenaden bestod av jättegod Kina-mat på ”Bamboo Garden” som nog är en av Stockholms bästa Kina-restauranger.

.

Väl hemma igen så möttes vi av hemska skrik, varvat med kompakt tystnad.

Kolla på mellandotterns filmlista, så förstår ni varför: http://eraochneo.bloggplatsen.se/2012/01/22/7154297-skrackfilmskvall/

.

.

Jag tror att de yngre slutade kolla på film vid tre-tiden på natten, för först då var det tillräckligt tyst för att kunna sova iaf.

.

.

.

.

De hade fixat både matlagningen + disken efteråt över förväntan bra! Diskbänken var tom & blänkte och köksbordet var nytorkat, hundarna var välrastade och alla var nyktra. Bra jobbat, tjejer & killar!

.

.

Söndagen var minst lika kall som lördagen och några längre stunder utomhus blev det inte för någon av oss.

Vi har fått en del snö - som ligger kvar – och det är glashalt här ute på landet där det varken sandas eller saltas.

Vi har allihopa vurpat och fått blåmärken på utstickande delar och funderar allvarligt på att införskaffa vadderade snöskoter-overaller, alt. flytta över hojskydden från skinnställen till vinterkläderna…

.

.

For now:  

.

Frid!    

.

.

På dagens promenad, som var kall och blåsig, såg vi nog ett vårtecken!        

Herr (eller kanske fru?) Grävling har vaknat!

 .

.

 .

En ganska så lång promenad hade han tagit, i en stor cirkel över åkrarna, för att sedan försvinna ner i sitt gryt igen och alla tre hundarna var väldigt intresserade av både hans spår och bostad.

För visst är det väl grävlingsspår?     

 .

.

 .

Själv är jag inte så värst road av just grävlingar, jag har fått för mig att de kan vara ganska så ilskna om man går i vägen för dem eller stör dem, så vi fortsatte snabbt promenaden när hundarna började närma sig hans gryt. Och nu vet vi iaf vart han håller hus, när han inte är ute på promenad.

 .

Katta efterlyste "uppställda-bilder" på Era i förra blogginlägget, och de av er som varit med sedan valpkullen var små, vet hur pass duktiga vi brukar vara på just såna bilder (se t.ex blogginläggen den 5 & 18 maj förra året)…     

 .

Nåväl, 2 bilder lyckades vi få till idag där hon åtminstone står själv OCH har alla 4 tassar i marken samtidigt;

 .

.

. 

Det rosafärgade hon har på sin kind är inte några skumma hudutslag, utan Falu Rödfärg från vårt hus, för varje gång hon och Leo är ute tillsammans (dvs. varje dag) så tacklar han in henne med långsidan i husväggen för att hon inte ska springa före honom. (Behöver jag tillägga att hon springer ifrån honom iaf?).    

 .

Sekunden efter att de här två bilderna togs så kom mamma Dixie i full fart och fördärvade Era’s koncentration – inte heller hon har alla sina 4 tassar i marken samtidigt speciellt ofta...

 .

.

I helgen som kommer har mellandottern bjudit hem några kompisar på skräckfilmskväll med övernattning, så lugnt och stillsamt lär det inte bli i det Streganska huset de närmsta dygnen.  

Ha en trevlig helg allihopa!     

Frid!    

.

P.S Är det verkligen inga fler än vi, Pia & ev. Jennie som planerar att åka ner till Tånga Hed i sommar?!?    

.

.

.

Att SDS har 50-årsjubileum i år, det vet vi ju inbitna ”prickdårar” sedan länge, och att de har en veckolång happening i juli på Tånga Hed vet vi ju också.  

 .

Så när Pia med Acke & Wilma häromdagen skrev att hon redan bokat en husvagnsplats på Tånga Hed till sommaren blev jag lite stressad      - vilket är högst ovanligt!   

De som känner mig vet att jag tillhör tidsoptimisternas glada skara, och jag brukar så gott som alltid vara av den åsikten att det mesta ”ordnar sig” – fast ofta i senaste laget enligt familjen…    

.

.

Men tanken på att Tånga Heds camping kunde bli fullbelagd, kurserna fullbokade etc. slog mig faktiskt när jag läste hennes blogginlägg.     

Vi vet ju alla att stress inte är bra för hälsan, så jag gjorde slag i saken och var ute i MYCKET (!) god tid den här gången.

Husvagnsplatsen är härmed bokad:

.

Vi har också önskat plats på två kurser under veckan – spår för husse & Dixie, och lydnad för Era & mig – vi tänkte lyssna på Jan Gyllenstens föreläsning ”Din hunds mentalitet och beteende i vardag och träning” och förmodligen kommer Era att ställas ut en av dagarna. Supén i SDS’s regi hoppar vi nog över, då bara den kvällens mat & dryck skulle landa på dryga tusenlappen, så det blir grillat och annan hemlagad mat hela veckan istället.

.  

Den egna familjen följer med (frivilligt? hoppas jag    ) och vi hoppas förstås på att en och annan (eller alla?) av Dixies små valpar också dyker upp. Nu är väl ingen av valparna speciellt små längre, men det skulle vara så roligt att få träffa både dem och deras familjer efter så lång tid!

Vilka fler av er bloggläsare kommer? Det brukar vara så kul att träffas IRL, eftersom vi på sätt och vis redan känner varann!

.

Nu ska barn hämtas & sedan skjutsas vidare till eftermiddagens/kvällens aktiviteter!

.

Frid!    

. 

.

.

Julen är bortstädad, och förhoppningsvis också alla barren.

Era har i några dagar nu gått omkring letat och letat, eftersom hon under helgerna upptäckte att just inomhusbarr var/är ett alldeles ypperligt morgon-, mellan- och kvällsmål. För hennes del kunde nog julträdet ha stannat kvar inomhus tills det var alldeles kalt.    

 .

Dagsljuset börjar så sakteliga komma tillbaka, men någon snö har vi knappt och inte någon direkt kyla heller. Jag tror inte att varit under -10 en enda gång den här vintern – vilket borde bli bra när våra elräkningar dyker upp framöver.   

 .

Några helt vanliga vardagsbilder från våra promenader är egentligen allt vi har att bjuda på idag. 

Allt måste undersökas noggrant när man fortfarande är ung, t.o.m ett helt vanligt brunnslock.

Undrar om det luktar olika från dag till dag i en hundnäsa?    

 .

.

Damerna håller sig alltid - tack och lov - på den grunda delen av sjön, (även) på vintern:

 .

 .

Era spanar in någon vinterfågel…

 .

 .

…och lyckas t.o.m få mamma Dixie intresserad…

 .

 .

 .

Årets snödjup imponerar inte. Yngsta dottern tyckte att åkern idag såg ut som en liten bergskedja i miniatyr:

Åtminstone ända tills hundarna klampade in i bilden och sabbade proportionerna.    

Och sist en bild på Era’s varma regn- & fleece-julklappstäcke, som mellandottern sytt på syslöjden under höstterminen. Mycket uppskattat blev det:

.

. 

Frid!  

.

.

.

Ytterligare en kall natt har vi haft, men fortfarande ingen snö...

.

Dagens promenad gick (som så många andra dagar) ner till sjön.

.

Isen är så glasklar och fin så här innan snön lagt sig på den, och man kan hitta små fiskar och andra kryp därunder om man tittar noga och inte stampar alltför mycket på den.

.

Era går aldrig först någonstans, hon håller sig på någon slags säkerhetsavstånd – mellan oss och de andra hundarna.

.

. 

Yngsta döttrarna utforskar gärna isens hållbarhet (och annat vetenskapligt –   ) när de kan…

.

.

…medan Dixie förmodligen har på känn att is är någon slags hemskt vatten och inte är så lätt att få med sig:

.

.

Men, eftersom hon är en ständigt hungrig hund, så brukar matlusten ta över hennes vattenskräck efter ett tag:

.

.

Och när man dessutom får hjälp med isknackningen, så är det nog inte hela världen att bli lite, lite blöt om tassarna:

.

.

.

Här har hon fyndat en stor & smaskig isbit som måste räddas upp på torra land:  

.

Era vågade sig ner till isen efter en god stunds iakttagande…

.

.

…men när isen sedan började knaka längre ut på sjön, var det färdigkollat för hennes del:

 ..

 .

Godisträd är mycket säkrare att studera – och inte blir man blöt heller.    

.

.

.

.   

Frid & ha en fin kväll!    

.