.

.

Får göra som Pia idag - passa på att skriva ett litet inlägg eftersom datumet är så ovanligt.     

. 

Har absolut ingenting att berätta egentligen, mer än att våren har kommit hit på riktigt!

Det droppar från taken, isen på vägar och stigar har blivit lite tunnare och lite sådär ”vårskrovlig” sedan sist och vi har slagit ihjäl årets första, äckliga och sömniga husfluga. Så här ser naturen ut utanför vårt köksfönster idag:

. 

 .

Dixie håller sig fortfarande helst under sin ljusblå fleecefilt (och lär så göra ända fram till juli om jag känner henne rätt) medan de två andra hundarna mer än gärna skuttar iväg utomhus så fort någon av ytterdörrarna står öppna.

.

Och här står Era och väntar uppfodrande på att dörren till altanen på baksidan ska öppnas någon gång:

.

.

.

Ha en bra dag i vårsolen!

.

Frid!     

.

.

.

Så var sportlovet slut för oss Upplänningar. Och förmodligen också den Uppländska vintern?

.

Just idag är det -10 grader ute, men under veckan som gått har vi haft plusgrader flera gånger och det har börjat droppa så smått från hustaken.

.

Massor med fina istappar har det bildats både här och där, talgoxarna sjunger för fullt, kattugglor hoar på nätterna bakom vårt hus och hackspetten hackar på någon gammal trädstam lite längre bort.

Förkylningen som jag fick har jag (förstås – hmm, hmm) delat med mig av till de i familjen som inte hade haft den ännu – så våra sportlovsplaner på långa heldagsutflykter i skog och mark blev inte av…

.

.

Men iaf en av dagarna var vi ute och åkte skidor, jag och mellandottern! Jag har inte stått på ett par skidor sedan någon gång i skolan, och det är märkligt vad man hinner glömma mycket ifråga om teknik och snabbhet allteftersom åren går.

.

.

.

Mellandottern lärde mig förresten ett nytt ord under vår skidtur; headplant. (Alltså ett litet missöde i form av fritt fall bakåt med efterföljande huvud-smask i marken). Såklart att detta inträffade just när man började få upp farten lite! Och jag blev - inte helt oväntat - helt ledbruten efteråt…

.

.

Mellandottern bedyrade, när vi kommit hem igen, att skidturen hade gått ”mycket bättre än hon hade väntat sig” – och jag brydde mig inte om att fråga exakt vad hon egentligen hade trott om min förmåga som skidåkare…

.

.

Bortsett denna incident, så har veckan som gått varit ganska händelsefattig.

.

.

Era löper vidare, och blir ”hutad åt” lite oftare av de äldre hundarna. Kanske är det så att hon betraktas som lite mer vuxen nu, och förväntas uppföra sig så också?

.

.

Hon har börjat vakta så smått, dvs. hon skäller/morrar/meddelar oss andra i flocken när det kommer okända för nära inpå vår tomt, och hon patrullerar själv längs hela staketet nu. På det hela taget så gör hon alltmer själv, och verkar inte vara lika beroende av att de äldre hundarna ska vara nära henne hela tiden.

Det är inte alltid som det går så bra, eller går riktigt som hon tänkt sig; yngsta dottern har en stor tigermatta på golvet i sitt rum…

.

(Bild lånad från nätet)

.

…och denna tiger överraskade Era något alldeles kolossalt en sen kväll när hon promenerade runt för sig själv.

Det tog en hel del minuter innan hon vågade sig fram och kunde konstatera att den inte fanns där enbart för att äta upp små dalmatinertikar som var på kvällsvandring i huset. Era’s ensampromenader på kvällarna är lite mer försiktiga efter detta tillbud…

.

.

Sist idag lägger jag in två vinterbilder från veckan som gått – förmodligen de sista (?) snöbilderna för den här vintern – Dixie som förhoppningsfullt letar efter något ätbart och yngsta dotterns scoutpatrulls söta snögubbe:

.

.

.

.

Frid!    

.

.

.

Fredag igen – vart tar dagarna vägen?!

. 

Fast i ärlighetens namn så har jag faktiskt sovit bort det mesta av veckan – barnförkylningsbaciller är INTE att leka med, och mellandottern tog nog med sig något sällsynt smittsamt hem från förra helgens aktiviteter…

.

.

Som tur är så har hundarna varit minst lika sömniga som matten de här senaste dagarna:

.

..

Alla Hjärtans Dag det här året passerade för min del relativt obemärkt förbi – döttrarna var iväg och träffade kompisar, och hussen jobbade sent, men när jag vaknade morgonen efter hittade jag den här buketten på köksbordet:

.

   . 

  ..

Nu väntar en veckas sportlov, och eftersom vi har snö kvar i markerna så blir det åtmistone någon dag med skidåkning och korvgrillning.

.  

Ha en trevlig helg!

.

.

Frid!     

.

Ergo, Dixe & Era väntar på sina rostade frukostmackor:

.  

.

.

Vi har fått tillbaka BÅDE inomhusvärmen och vattnet!      Så nu känns tillvaron genast lite lättare! 

.

.

Meddelanden från Ergo & Enköping talar om att allt funkar efter förväntan; den stora katten är stöddigare än Ergo, och den lilla katten är det inte - utan snarare en bra kompis att leka med, vedklyven på gårdsplanen var inte så farlig som den först verkade och några rymningstendenser har han inte.

Såna rapporter gläder ett gammelmattehjärta!            

.

.

Vad annars nytt? Jo, Era har börjat löpa och än så länge har vi inte hittat en endaste liten bloddroppe på golven hemma. Så antingen är hon väldigt mycket duktigare än mamma Dixie på att städa efter sig, eller så får hon hjälp med städningen av de andra hundarna.

.

Hon är snart 11 månader gammal och jag vet faktiskt inte om det är (ovanligt?) sent för första löpet, eller om det är så att hon lever i ”mer” harmoni med naturen och dagsljuset än andra tikar vi har haft.

.

Mamma Dixie löper förvisso bara en gång per år numera, men hon var inte äldre än 7 månader när hon löpte första gången, och Era's syster Smilla i Danmark löpte vid ungefär samma ålder i höstas. Jag förmodar att framtiden får utvisa hur Era kommer att lägga upp sina löpplaner.

.

.

Hoppas ni får en fin Alla Hjärtans Dag alla!

.

.

.

Frid!   

. 

.

.

Vinterkylan håller i sig, och den har varierat mellan -10 och -20 sista veckan, och ju kallare det har blivit ute, desto kallare har vi fått inne.

.

.

Just nu har vi +14 i köket, och hundarna kryper tätt ihop liksom vi människor…

.

.

Propparna går på löpande band (vilket kanske kan bero på att vi har hämtat in det stora byggarbetsplatselementet från garaget), och som grädde på moset har vi sedan i förmiddags inget rinnande vatten…

 .

Jag börjar känna mig lite less på 1) vintern 2) att ständigt frysa och 3) att inte veta vad man gör åt allt det tekniska som inte fungerar som det borde…

.

Till oss - tofflor med extra värme i:

.

.

Och till hundarna - pyjamasar med extra värme i:

.

.

Så, nu har jag gnällt klart!     

.

.

Vi har under veckan som gått haft kontakt med några presumtiva nya Ergo-ägare – och efter besök, fika och allmänt sonderande så kom vi gemensamt fram till att detta kändes bra.

.

Ergo har utvecklats till en sådan rar kille; trygg och stabil och ständigt svansviftande och han verkligen gillar människor! Det har varit så roligt att få lära känna honom "igen".     

.

.

Idag har vi varit hos vår veterinär för att få ett veterinärbesiktningsintyg/friskintyg – och sedan har eftermiddagen gått åt till att prata om hund i allmänhet och om Ergo i synnerhet.

.

Han for iväg med sin nya familj som bor i närheten av Enköping lagom till middagsdags, och jag kunde då skylla en och annan tår på att löken jag hackade var väldigt stark.    

.

Trots den starka löken, så känns familjen helt rätt för Ergo och jag tror att de kommer att få stor glädje av varann! Ett annat plus är att de bor förhållandevis nära, så vi kanske får chansen att träffa honom emellanåt också.

.

.

Nu ska jag leta fram flera fleecefiltar och tända värmeljus i hela huset.

Hoppas att er helg inte blir alltför kall!

.

.

Frid!    

.