.

.

Idag har vi haft en jättefin vinterdag här i Uppland, soligt och -8 grader.

.

I morse såg det ut så här när jag skjutsade döttrarna till skolan:

.        

.

Är ni beredda på bildbombning modell ”alldeles för många foton”? Om inte, så får ni fortsätta surfa till någon annans sida. Annars - stanna kvar!

 

.

Innan vi åkte utomlands behövde våra husdjur förflyttas från ”hemma” till ”lite mindre hemma”.

.

  

.

De hamnade hos äldsta dottern i Gävle, och vi hamnade efter avlämningen i en liten ort (?) som hette Valbo, i jakt på större minneskort till våra kameror & mobiler:

.

  

.

Sen for vi hem och packade resväskor. En till oss var, och av någon anledning så blev min både störst och tyngst…

Efter en alldeles för knapp nattsömn påbörjade vi vår resa mot Italien.

.

Det var kolmörkt ute:

.

 

.

Och klockan visade:

.

  

..

Att det var riktigt mycket för tidigt bevisades när jag högg in på morgonostmackan i bilen. Den som husse så omtänksamt gjort åt mig innan vi lämnade huset.

.

Den smakade konstigt:

.

   .

.

Men utan smörgåspapper var den riktigt god!    

Strax efter kl. 06 var vi framme på Arlanda och fick checka in väskorna på en gång:

.

   .

.

Och vi fick i oss nybryggt morgonkaffe!

.

  

 .

När vi lämnade Arlanda höll solen på att gå upp:

.

   .

.

Vi mellanlandade i München, hann precis med att köpa ett vykort medan planet tankades…

.

 

..

…och fortsatte sedan resan över Alperna:

.

   .

Marco Polo heter Venedigs flygplats:

.

. .

 Vid flygplatsen hämtade vi hyrbilen, en liten Mercedes, som knappt hade plats för våra resväskor visade det sig:

.

  

 .

   .

.

För att komma till Venedig så åker man först en liten bit söderut från flygplatsen på Italiens fastland. Där ser det ut så här…

.

  

 .

…och så här:

.

  

 .

Inte så vinterlikt jämfört med Sverige - temperaturen höll sig runt 10-12 grader och vädret liknade våra tidiga vårar/höstdagar. Som sanna höstälskare så trivdes hela familjen mycket bra med både diset, dimman och temperaturen.     

.

  

.

Staden Venedig består av 6 sestieri, dvs. stadsdelar. De heter Santa Croce, Cannaregio, San Polo, Dorsoduro, San Marco & Castello.”

.

.  

När man kommer fram till Adriatiska havet/Medelhavet så lämnar man fastlandet och åker över en jättelång och jättelåg bro till den konstgjorda ön Isola del Tronchetto (den röda delen längst till vänster på kartan här ovanför).

.

  

 .

Där måste man lämna ifrån sig bilen (p-huset är ENORMT!), och sen får man åka båt sista biten.

.

Man kan välja mellan att åka (jättedyr) taxibåt, eller de mer ”normalprisiga” vaporettobåtarna, som påminner lite om våra Waxholmsbåtar fast de är mycket mindre och plattare. Italienarna själva kallar dem för bussar och fungerar ungefär som vår lokaltrafik.

.

Bilden här nedanför (som jag har hittat på nätet) visar hur de ser ut:

.

 

  .

Vi hade köpt varsitt Venice Card (ett slags veckobusskort) på flygplatsen, vilket gav oss fria båtresor dygnet runt på alla ”busslinjerna” i Venedig. Det visade sig vara ett klokt köp, för man blir ganska så trött i fötterna när man promenerar på kullersten, marmor och annan sten hela dagar – och då kan man bara ta första bästa ”buss” hem till hotellet, för de går överallt i Venedig och de går ofta.   

.

Karta över alla båtlinjerna:

.

 

  .

Båten körs av en kapten som står mitt på båten, och här kommer några bilder från Isola del Tronchetto till stadsdelen San Marco där vårt hotell låg:

..

 

. 

Ibland kommer riktigt stora båtar in till Venedig, bl.a från Grekland, och de ankrar ute på redden:

.

   .

Första anblicken av staden:

.

  

 .

Vi åkte förbi stadsdelen Dorsoduro, där de flesta av Venedigs pensionärer bor:

.

 

  .

Engelska är ett fullt fungerande språk i Venedig (till skillnad från ute på Italiens landsbygd):

.

  

 .

Snart framme!

.

  

.

Vårt hotell låg på gatan bredvid Venedigs stora (största) torg, Piazza San Marco, så vi bodde verkligen centralt. Från båten var det en kort promenad på ca 2 minuter:

.

  

 .

Fast egentligen kan man inte kalla gatorna/vägarna i Venedig för gator. Dels så är 177 av dem rena vattenvägar (= kanaler), och de övriga påminner mer om gränderna i Gamla Stan än gator. Där finns ju inga bilar alls, vi såg inte en enda cykel eller vespa, och bredden på dem varierade från 80 cm till kanske några meter på de allra största gatorna. Och alla är gågator!

.

Såna här mosaikinläggningar fanns lite överallt i staden och de fungerar dels som vägvisare och dels är de rena dekorationer. Nästan alla hus i Venedig är (typ) K-märkta, så man får inte affischera eller spika upp skyltar och tavlor hur som helst på fasaderna. Då får man annonsera på marken istället!    

 

.

  

.

När vi hittat ”hem” och lagt ifrån oss alla resväskor, begav vi oss ut i stadsvimlet för att leta reda på en bit mat, då klockan hade passerat middagstid för länge sedan.

.

Iförda en karta, som vi inte hade så mycket nytta av eftersom vi glömde titta i den och gick vilse (första gången av många - haha), våra kameror och mobiler lyckades vi nog korsa halva Venedig.

.

Men fint var det!

.

  

 .

Och vi hittade både middagsmat och den berömda Ponte Rialto (byggd redan år 1588)! Visst är den jättefin?

.

Rialtobron från sidan…

.

  

 .

…utsikten uppifrån…

.

  

 .

…och samma bro från lite längre håll:

.

  

 .

Vi snubblade också över Suckarnas Bro (Ponte dei Sospiri), men både den och husen runtomkring höll på att renoveras och såg inte alls lika vacker och magisk ut som alla påstår.

.

Suckarnas Bro i januari 2011:

.

  

 .

Och Suckarnas Bro som den ”borde” ha sett ut (bilder från nätet):

.

  

 .

  

 .

  

. 

”Suckarnas bro är en av världens mest berömda broar. Den är en tidig 1600-talsskapelse som leder till det stora intilliggande palatsets fängelsehålor och tortyrkammare. Det sades att bron fick de dömda fångarna att sucka när de för sista gången såg en glimt av himlen och havet.

 

Den berömde fången & kvinnotjusaren Casanova gjorde en dramatisk flykt från fängelset, över taket, i mitten av 1700-talet.”

.

Fortsättning (med ännu fler bilder från Italien ) följer...    ...för nu börjar jag få kramp i fingrarna av allt tangentbordsknappande, så jag avslutar dagens blogg med en liten kvällsbild från våra egna trakter, tagen i eftermiddags.

.

  

. 

.

Frid!    

.

.

Nu har vi varit i Italien!     

.

Vi har hunnit med Venedig & Chioggia, Milano & Brescia, Lago di Garda & Sirmione plus en vända upp till Alperna.

Många mil i hyrbilen blev det, och många små båtresor på Venedigs ”Grand Canale” blev det också.

.

Massor av foton har vi knäppt – de kommer lite senare – och massor av nytt värdelöst vetande har vi (jag) träffat på.

Det kommer ni också att få läsa om!      

    .

.

Äldsta dottern har varit hund- och sköldpaddevakt medan vi var borta, och den 12 januari – tre dagar efter att vi åkt iväg - fick jag ett SMS om att Dixie börjat löpa.

.

Lätt panik inföll… HUR skulle jag ordna detta på lämpligaste sätt om det var så att Dixie skulle behöva besöka vår tilltänkta hanhund medan jag fortfarande var kvar i Italien? 

    

.

Efter att ha gått igenom en hel del av ”våra” svenska, norska, danska, engelska osv. hanhundar i tanke, verklighet och bilder så har vi äntligen bestämt oss för vem vi ville ha som tilltänkt pappa till våra valpar.

.

Den hane vi slutligen bestämt oss för är: Anettes Ivriga-Izor

   .

.

Det har varit svårt, för att inte säga sk*tsvårt, att väga allas fördelar och nackdelar jämfört med Dixies fördelar och nackdelar, och när vi väl bestämt oss så får man ju hoppas att även Dixie delar vår uppfattning om den vi valt ut.

 .

Efter en snabb huvudräkning kom jag fram till att vi nog skulle hinna hem lagom till parningsdags, men det var ingalunda säkert eftersom man inte riktigt vet när tikar tänker höglöpa… 

Äldsta dottern fick telefonnummer till Anette, utifall att det var så att höglöpet tänkte infalla innan vi landade i Sverige igen. Vi höll daglig kontakt via SMS och jag har aldrig fått så mycket detaljerad blodinfo via mobiltelefonen tidigare.     

.

Hur som helst – vi landade i Sverige igen på kvällen den 18 januari (en resväska fattigare – då den hade tappats bort av flygbolaget, förmodligen i Schweiz) och den 19:e var jag i Gävle för att sedan vidaretransportera oss till Izor.

.

Då hade äldsta dottern, Dixie, Anette och Izor redan träffats en gång och Dixie tyckte nog att Izor var alldelels förskräckligt ful, eftersom hon visade tänderna för honom så fort han kom för nära hennes bakdel… Eller så var det så att det var fel dag för dem att träffas på, för någon parning blev det då verkligen INTE!

.

Det gick inte så mycket bättre den 19:e, så vi åkte hem lite deppiga och undrade varför inte Dixie hade den goda smaken att falla pladask för snygga Izor…

.

Väl hemma så kunde jag konstatera att bloddropparna som föll på våra golv var lite för mörka fortfarande, så jag ringde Anette och förslog att vi skulle träffas lite senare i veckan istället.

.

Den 21:a bar det av norrut med bilen igen – för då hade blodfärgen ljusnat:

.

  

.

   Dixie var på gott humör och undrade vart vi var på väg…

.

  

.

En fin fullmåne gjorde oss sällskap norr om Uppsala:

.

  

.Vädret var plusgradigt, molnigt och slaskigt närmare Gävle, och de har barmark!      Det har inte vi…

.

  

..…men himlen klarnade upp ju närmare Izor vi kom:

.

  

.Framme!

.

.  

.

   STOR kärlek uppstod!     

Eller, det kanske inte var kärlek direkt… men Dixie tyckte definitivt bättre om Izor den här gången iaf.

.

.  

Och eftersom jag tycker att även hundar har rätt till lite privatliv, så är nästa bild delvis censurerad – men jag tror ni förstår innebörden av den iaf.   

.

  

.

En söt liten detalj från det här tillfället är att Dixie (tydligen) har väldigt långa och ståtliga ben.

.   

Dixie står till vänster på bilden härunder och Izor till höger, och Izor hade lite problem att nå ner med tassarna till marken:

.

De lyckliga tu:

.

.

Vi åkte upp en vända till Sandviken även dagen därpå och slutförde det vi påbörjat dagen innan.

.

Med lite tur och om gudarna är med oss så borde det dyka upp prickiga småvalpar omkring den 25 mars!

Det ska bli såå kul!     

.     

Tack snälla Anette för att vi fått låna Izor och tack Christina för allt kaffe och fikabröd (och den prickiga värmeljusstaken!) du bjöd på!

   

Och mer om vår Italientripp kommer framöver!

.

Frid!    

.

.

Kan ni tänka er – det SNÖAR hos oss!     

.   

En klass 2-varning är utfärdad av SMHI, och utanför fönstret faller det ner så mycket flingor att man knappt ser ut.

.

Döttrarna har fått en hemskrivning över jullovet från skolan som går ut på att de ska svara på en massa frågor om stjärnbilder på kvällshimlen – och vi har inte haft en enda stjärnklar kväll på hela jullovet so far. Då är det svårt att göra sina läxor…

   

. 

De har varit på skidtur med farfar iaf, och några mobilbilder därifrån blev det:

   

. 

Vår ”gammelhund” Leo har fyllt 9 i veckan och firades med en liten hundtårta:

   

.    

Och vi har bokat en resa till Italien. (Plus en hyrbil, förstås. Man kan ju inte åka på semester utan att ha tillgång till ett fordon, säger husse taxichaufför…)

      

. 

Till Venedig åker vi dock med flyg och vi kommer att bo alldeles vid Piazza San Marco i centrala Venedig.

.    

  

.

Känner jag oss rätt så kommer vi att hinna se det mesta av norra Italien när vi är borta.     

.

.

Frid!       

.

.

Nog snöade det på nyårsafton i Uppland. Det föll ner en sådär 30 cm till…

    

Alla uppskattar inte riktigt snödjupet, men håller god min och mullvadar sig fram på sitt eget sätt ändå:

.

   .

På vägarna ser det lite bättre ut. Trots att det varit massor med helgdagar så har plogbilarna varit ute!

.  

    

Men någon plogbil hemma på gården har vi inte, inte ens en snöslunga faktiskt. Det är tur att hundarna inte har räknat ut hur lätt det är att ta sig över staketen så här års:

.      

.

Farfar ringde just och beställde ”barnbarnssällskap” i skidspåret i morgon; flätade hår och matsäck anbefalldes - i utbyte mot trötta, blöta och rosenkindade ungar i retur under eftermiddagen.     

     

 -

-

Frid!