.

.

Idag för ett år sedan föddes vår första valpkull.     

.

.

. 

Grattis Elmo, Ergo, Dallas (Elfo), Era & Smilla (Elce)

önskar gammelmatte & gammelhusse!

.

.

.

.

Frid!      

.

.

Nu är det verkligen vår ute, iaf så långt norrut som till Uppland.    

.

Man kan springa utan att förfrysa sina tassar och magar:

.

.

Man kan hoppa över diken - stora diken i år   - utan att fastna i fåniga snödrivor på andra sidan:

. 

.  

Blåsipporna har hittat hit:

.

.

.

Och myrorna har vaknat:

.

.

Man får skynda sig att njuta lite innan myggor & fästingar invaderar tillvaron och gör livet mindre trevligt!       

.

.

Frid!      

.

.

.

.

.

.

.

Ha en trevlig helg!   

.

.

Frid!    

.

.

.

Snön är borta igen, solen skiner idag och humöret är nog lite bättre än sist.     

 .

Men funderar vidare på det här med allergier gör jag förstås fortfarande.

.

Inte så att jag är orolig, för jag vet att just oro är en av de ”onödigaste” känslor som finns, då oron i sig sällan förändrar någonting i sak.

.

Det är snarare så att jag tänker mer konstruktivt om jag funderar på det absolut värsta scenariot man kan komma på. De något mindre allvarliga alternativen brukar ju dyka upp ”på köpet” då också.

.

Husse tycker att det är ett väldigt bakvänt sätt att tänka på, han är nog mer av en optimist och tror snarare gott och mindre allvarligt om allting, åtminstone till dess att alla konkreta fakta ligger på bordet.

.

Jag däremot, gräver ner mig i alla fakta jag kan hitta, vrider och vänder på informationen och läser allt ifrån mer eller mindre pålitliga foruminlägg till medicinrapporter från universitet och högskolor. Alternativmedicin finns också med i söksträngarna och jag är på det hela taget väldigt glad att Google & bibliotek finns tillhands när man är faktahungrig och kunskapstörstig.

.

Jag vet inte ens ännu om det är en foderrelaterad allergi vi pratar om här, eller om det är kvalsterrelaterat, om det är någon form av kontaktallergi eller ifall det är ett immunförsvar som spökar.

.

Kombinerat med allt läsande blir det långa promenader i friska luften varvat med små tupplurar, så att all ny kunskap får en chans att sorteras i huvudbollen. (Kanske inte det mest vetenskapliga sättet att hantera fakta på – men det brukar funka på mig).   

.

Bilder nu!

.

Svårgått är det fortfarande på sina ställen:

.

.

Och jag tror att temperaturskillnaden mellan dag och natt antingen är ganska så stor nu eller så går den fort – isen ser nästan ut att vara kolsyrad med alla sina luftbubblor som inte hunnit undan innan de fastnat:

.

.

Era undrar vad mamma Dixie pysslar med:

.

.

.

Jo, hon fångar goda isbitar…

.

.

.

Kolla vilket fint ishjärta!

.

.

…eller det kanske snarare är isflak som är Dixies specialintresse:

.

.

.

.

.

.

.

Era håller sig hellre på land, där man kan springa fortare och där tassarna inte blir lika blöta:

.

.

Bara hon inte flamsar FÖR mycket, då vaknar uppfostringsgenen hos Dixie:

.

.

.

.

Jag hittade förresten en äldre bild på Era, där hon hoppar undan från svärföräldrarnas boxer Jack. Stilen är densamma nu som då:

.

.

.

Och Era funderar fortfarande på hur i hela friden mamma Dixie lyckas ta sig upp på den stora stenen så lätt…

.

.

.

.

.

.

På grusvägen hem hittade vi ytterligare två små hjärtan:

.

.

.

.

 .

Frid!    

.

.

.

…tiden går, men bloggandet står visst lite still…

.

Sista kvartalet har varit mindre roligt. Som ni vet så har vi ett litet taxiåkeri och husse i familjen kör följaktligen taxi, och beställningscentralen (dvs. taxibolaget) vi är anslutna till håller sedan en tid på med en ”omorganisation” eller vad de nu kallar det.

.

Diverse chefer byts ut på löpande band, växeln håller på med ”internutbildningar” som ska vara ”kompetenshöjande”, nya taxiinspektörer har tillkommit m.m

.

För vår del – och vi är ju bara en liten kugge i det stora maskineriet – så har detta märkts genom att intäkterna och inflytandet har minskat medan arbetsdagarna har blivit längre. Det har blivit svårt, för att inte säga väldigt besvärligt, att hitta någon ansvarig som kan/vill svara på frågor och åkarinflytandet hos beställningscentralen har försvunnit all världens väg.

.

Inte någon förbättring alls för vår del, alltså.      

.

Efter att ha funderat på och resonerat om hur länge man ska vänta på resultat/förbättringar av denna ”omorganisation” så har vi beslutat oss för att nu får det vara nog, och vi (och många andra åkare med oss) kommer att byta beställningscentral fr.o.m månadsskiftet mars/april.

.

Vi byter till ett annat etablerat och (i taxisammanhang iaf    ) gammalt bolag och vår silverfärgade Brynhilde…

.

.

…kommer att bli svart, med vackra vita prickar på.

Tid för svartfoliering och profilering är beställd, och bilder på vår prickiga taxi kommer inom kort när den är klar för att sättas i trafik.

.

Behöver jag tala om att vi gillar deras motto; ”Tänk prickigt”?     

.

.

Bortsett från detta på hemmaplan, så har jag fått ett lite oroande (och för Smillas del, tråkigt) mail från valpköparna i Danmark, de som har ”Tant Brun”/Smilla.

.

Smilla håller på att allergiutredas, och egentligen vet jag inte så mycket mer än så ännu – vi ska förmodligen träffas snart – och då hoppas jag på att få reda på lite mer om hur Smilla mår.

.

Många tankar ger mailet upphov till, och man ser framför sig allt ifrån röda prickar till livslång medicinering, hysterisk klåda och stort lidande… Lilla tant Brun, så full av livsglädje och energi som liten pyttevalp förra våren/sommaren – och nu kanske partiellt hårlös med hudinflammationer och kortisonbehandlingar…. 

.

Husse säger att jag alltid tar ut saker och ting i (mörkaste) förskott, grubblar i onödan och alltid ser allt som nattsvart     – och det kanske inte är så himla konstruktivt, egentligen – men med lite tur så är det inte fullt så illa som jag inbillar mig…

Jag hoppas på mer information och kanske några klargöranden snart, och under tiden läser jag på och letar upplysningar om allt jag kan hitta om allergier.

.

.

Usch, vilket deprimerande blogginlägg det här blev… Och till råga på allt så SNÖAR det utanför.

Återkommer när vädret och humöret förbättrats lite.

.

.

Frid!  

. 

.

.

Yngsta dottern for iväg på scouthajk (med övernattning & lägerbål, förstås  ) i lördags med sin egen och en annan scoutkår, till den andra kårens scoutstuga någonstans långt ut på landet väster om Uppsala.

På vägen dit såg vi en väldigt luftig gammal lada – visst är den lite fin fast den förmodligen inte är så användbar längre?

.

.

Vi andra har bl.a varit ute och letat efter tussilago i helgen – men utan framgång.

.

.

.  

Förmodligen är det för tjockt med is längs med vägarna där de normalt brukar finnas, eller så är det bara lite för tidigt ännu.

.

.

Men – på sina ställen – så har grässtråna börjat trotsa kung Bore! Här är ett tappert litet strå som lyckats ta sig igenom isen:

.

.

Och apropå vägar – hur svårt är det inte att promenera när marken ser ut så här på de flesta ställen?!

.

.

Vår lilla badsjö är förstås istäckt fortfarande…

.

.

…men isen håller förmodligen inte att gå på längre:

.

.

När vi stod där vid strandkanten och samlade på oss några nya fräknar på näsorna, så lät det så där läbbigt i isen så att Era tog det långa benet före och försvann en bit upp på land och iakttog ljudet från säkrare håll istället:

.

.

.

Och ju fler gånger isen lät, ju längre bort från den hamnade Era:

.

.

Vi andra gjorde henne snart sällskap, eftersom döttrarna började fundera på om det verkligen bara var isen som lät, eller om det fanns något annat – under isen – som kunde åstadkomma så stora ljud…

.

.

Väl uppe på säkert avstånd från diverse sjömonster (?) så återgick vi till att leta efter tussilago’ar och andra vårtecken.

.

.

Som jag skrev här ovanför, så hittade vi varken tussilago eller något annat vårlikt, men några fina frostbilder i ”nära-marken-perspektiv” fick mellandottern till:

.

.

.

Idag, söndag, har jag och mellandottern varit i kyrkan - gudstjänstbesök ingår som en del i hennes konfirmationsundervisning, men för min egen del så är jag kanske mer intresserad av arkitekturen och interiören än det rent bibliska.

.

.

.

Vädret var vackert rimfrostigt på vägen dit:

.

.

.

Och en riktigt blå himmel gjorde oss sällskap på vägen tillbaka:

.

.

Yngsta dottern har i kväll kommit hem från sin scouthajk – trött, ganska så smutsig och luktandes grill & rök från öppen eld, så jag förmodar att hon har haft det jättetrevligt - även om hon klagar på att vedhuggningen kommer att ge henne träningsvärk under morgondagen.

.

.

Frid!    

.

.

.

Lite "Värdelöst vetande" har vi inte haft i bloggen på länge, så här kommer en ny dos!  

.

.

Enligt den gamla Bondepraktikan är mars vår första vårmånad och våren är den tidsrymd där temperaturen håller sig mellan 0 och +10 grader.

.

Och tussilagon är den första vilda vårblomman, som dessutom spår väder:

.

”Om hästhovsörten tidigt på morgonen eller mitt på dagen sluter sin gula blomma och böjer sin stjälk mot marken, då är regn att vänta”.

Har ni sett några tussilago’ar hos er ännu?     

.

Jennie undrade igår om inte Dixie varit ute och solat när vi hade så fint vårväder, och svaret på den frågan måste bli - Neej, Dixie solar inte utomhus om det inte är minst 25 grader varmt och lä.    

.

.

Hon letar däremot redan efter solfläckar på golven hemma, och passar på att värma sig där de dyker upp.

.

Här är en bild från i juli förra året – och det verkar som att just solandet är en starkt nedärvbar egenskap:

.

.

Frid!    

.

.

Får göra som Pia idag - passa på att skriva ett litet inlägg eftersom datumet är så ovanligt.     

. 

Har absolut ingenting att berätta egentligen, mer än att våren har kommit hit på riktigt!

Det droppar från taken, isen på vägar och stigar har blivit lite tunnare och lite sådär ”vårskrovlig” sedan sist och vi har slagit ihjäl årets första, äckliga och sömniga husfluga. Så här ser naturen ut utanför vårt köksfönster idag:

. 

 .

Dixie håller sig fortfarande helst under sin ljusblå fleecefilt (och lär så göra ända fram till juli om jag känner henne rätt) medan de två andra hundarna mer än gärna skuttar iväg utomhus så fort någon av ytterdörrarna står öppna.

.

Och här står Era och väntar uppfodrande på att dörren till altanen på baksidan ska öppnas någon gång:

.

.

.

Ha en bra dag i vårsolen!

.

Frid!     

.