.

På dagens promenad, som var kall och blåsig, såg vi nog ett vårtecken!        

Herr (eller kanske fru?) Grävling har vaknat!

 .

.

 .

En ganska så lång promenad hade han tagit, i en stor cirkel över åkrarna, för att sedan försvinna ner i sitt gryt igen och alla tre hundarna var väldigt intresserade av både hans spår och bostad.

För visst är det väl grävlingsspår?     

 .

.

 .

Själv är jag inte så värst road av just grävlingar, jag har fått för mig att de kan vara ganska så ilskna om man går i vägen för dem eller stör dem, så vi fortsatte snabbt promenaden när hundarna började närma sig hans gryt. Och nu vet vi iaf vart han håller hus, när han inte är ute på promenad.

 .

Katta efterlyste "uppställda-bilder" på Era i förra blogginlägget, och de av er som varit med sedan valpkullen var små, vet hur pass duktiga vi brukar vara på just såna bilder (se t.ex blogginläggen den 5 & 18 maj förra året)…     

 .

Nåväl, 2 bilder lyckades vi få till idag där hon åtminstone står själv OCH har alla 4 tassar i marken samtidigt;

 .

.

. 

Det rosafärgade hon har på sin kind är inte några skumma hudutslag, utan Falu Rödfärg från vårt hus, för varje gång hon och Leo är ute tillsammans (dvs. varje dag) så tacklar han in henne med långsidan i husväggen för att hon inte ska springa före honom. (Behöver jag tillägga att hon springer ifrån honom iaf?).    

 .

Sekunden efter att de här två bilderna togs så kom mamma Dixie i full fart och fördärvade Era’s koncentration – inte heller hon har alla sina 4 tassar i marken samtidigt speciellt ofta...

 .

.

I helgen som kommer har mellandottern bjudit hem några kompisar på skräckfilmskväll med övernattning, så lugnt och stillsamt lär det inte bli i det Streganska huset de närmsta dygnen.  

Ha en trevlig helg allihopa!     

Frid!    

.

P.S Är det verkligen inga fler än vi, Pia & ev. Jennie som planerar att åka ner till Tånga Hed i sommar?!?    

.

.

.

Att SDS har 50-årsjubileum i år, det vet vi ju inbitna ”prickdårar” sedan länge, och att de har en veckolång happening i juli på Tånga Hed vet vi ju också.  

 .

Så när Pia med Acke & Wilma häromdagen skrev att hon redan bokat en husvagnsplats på Tånga Hed till sommaren blev jag lite stressad      - vilket är högst ovanligt!   

De som känner mig vet att jag tillhör tidsoptimisternas glada skara, och jag brukar så gott som alltid vara av den åsikten att det mesta ”ordnar sig” – fast ofta i senaste laget enligt familjen…    

.

.

Men tanken på att Tånga Heds camping kunde bli fullbelagd, kurserna fullbokade etc. slog mig faktiskt när jag läste hennes blogginlägg.     

Vi vet ju alla att stress inte är bra för hälsan, så jag gjorde slag i saken och var ute i MYCKET (!) god tid den här gången.

Husvagnsplatsen är härmed bokad:

.

Vi har också önskat plats på två kurser under veckan – spår för husse & Dixie, och lydnad för Era & mig – vi tänkte lyssna på Jan Gyllenstens föreläsning ”Din hunds mentalitet och beteende i vardag och träning” och förmodligen kommer Era att ställas ut en av dagarna. Supén i SDS’s regi hoppar vi nog över, då bara den kvällens mat & dryck skulle landa på dryga tusenlappen, så det blir grillat och annan hemlagad mat hela veckan istället.

.  

Den egna familjen följer med (frivilligt? hoppas jag    ) och vi hoppas förstås på att en och annan (eller alla?) av Dixies små valpar också dyker upp. Nu är väl ingen av valparna speciellt små längre, men det skulle vara så roligt att få träffa både dem och deras familjer efter så lång tid!

Vilka fler av er bloggläsare kommer? Det brukar vara så kul att träffas IRL, eftersom vi på sätt och vis redan känner varann!

.

Nu ska barn hämtas & sedan skjutsas vidare till eftermiddagens/kvällens aktiviteter!

.

Frid!    

. 

.

.

Julen är bortstädad, och förhoppningsvis också alla barren.

Era har i några dagar nu gått omkring letat och letat, eftersom hon under helgerna upptäckte att just inomhusbarr var/är ett alldeles ypperligt morgon-, mellan- och kvällsmål. För hennes del kunde nog julträdet ha stannat kvar inomhus tills det var alldeles kalt.    

 .

Dagsljuset börjar så sakteliga komma tillbaka, men någon snö har vi knappt och inte någon direkt kyla heller. Jag tror inte att varit under -10 en enda gång den här vintern – vilket borde bli bra när våra elräkningar dyker upp framöver.   

 .

Några helt vanliga vardagsbilder från våra promenader är egentligen allt vi har att bjuda på idag. 

Allt måste undersökas noggrant när man fortfarande är ung, t.o.m ett helt vanligt brunnslock.

Undrar om det luktar olika från dag till dag i en hundnäsa?    

 .

.

Damerna håller sig alltid - tack och lov - på den grunda delen av sjön, (även) på vintern:

 .

 .

Era spanar in någon vinterfågel…

 .

 .

…och lyckas t.o.m få mamma Dixie intresserad…

 .

 .

 .

Årets snödjup imponerar inte. Yngsta dottern tyckte att åkern idag såg ut som en liten bergskedja i miniatyr:

Åtminstone ända tills hundarna klampade in i bilden och sabbade proportionerna.    

Och sist en bild på Era’s varma regn- & fleece-julklappstäcke, som mellandottern sytt på syslöjden under höstterminen. Mycket uppskattat blev det:

.

. 

Frid!  

.

.

.

Ytterligare en kall natt har vi haft, men fortfarande ingen snö...

.

Dagens promenad gick (som så många andra dagar) ner till sjön.

.

Isen är så glasklar och fin så här innan snön lagt sig på den, och man kan hitta små fiskar och andra kryp därunder om man tittar noga och inte stampar alltför mycket på den.

.

Era går aldrig först någonstans, hon håller sig på någon slags säkerhetsavstånd – mellan oss och de andra hundarna.

.

. 

Yngsta döttrarna utforskar gärna isens hållbarhet (och annat vetenskapligt –   ) när de kan…

.

.

…medan Dixie förmodligen har på känn att is är någon slags hemskt vatten och inte är så lätt att få med sig:

.

.

Men, eftersom hon är en ständigt hungrig hund, så brukar matlusten ta över hennes vattenskräck efter ett tag:

.

.

Och när man dessutom får hjälp med isknackningen, så är det nog inte hela världen att bli lite, lite blöt om tassarna:

.

.

.

Här har hon fyndat en stor & smaskig isbit som måste räddas upp på torra land:  

.

Era vågade sig ner till isen efter en god stunds iakttagande…

.

.

…men när isen sedan började knaka längre ut på sjön, var det färdigkollat för hennes del:

 ..

 .

Godisträd är mycket säkrare att studera – och inte blir man blöt heller.    

.

.

.

.   

Frid & ha en fin kväll!    

. 

.

.

   Hurra, hurra, hurra, hurra!

.

En liten hundtårta serverades förstås dagen till ära, och Leo kommer nog aldrig att klara av att äta kladdig mat utan att använda sin helt egna stil att få i sig den… Det absolut värsta han vet är att bli klibbig om nosen - så han liksom "skopar" i sig den med hjälp av underkäken och matskålskanten.    

.

En av tårtingredienserna:

.

.

10 år fyller han:

.

.

Lite grå om nosen har han blivit sista året:

.

.

Och sitt eget "bordsskick" har han alltid haft:     

.

.

Mmm!

.

.

.

Frid!        

Och tack för era svar i gårdagens blogg om trädskräp & taggtråd!              

.

.

Det slutade regna under natten.     

Och det blev uppenbarligen också kallare, eftersom lervällingen utomhus blivit mer ”promenadvänlig” än vad den var igår.

 .

Efter en god (& sen) frukost tog vi med oss gammelhunden Leo på en egen promenad – utan Dixie som hela tiden springer steget före honom för att inte missa vad gott man kan tänkas hitta i markerna, och utan Era som hela tiden försöker uppvigla honom till lek, knuffar och bus (vilket han i ärlighetens namn inte alltid är så speciellt road av, speciellt inte om det är halkigt).

 .

Några bilder tog vi med oss hem från skogen idag – jag tror att det frös på ganska så fort under natten, eftersom vi hittade luftbubblor som fastnat i isen utan att ”bubbla bort” först:

.

.         

.

Under december har en av de mer avlägsna av våra grannar avverkat skog i utkanten av vårt område, och en del av ”vår” normala promenadskog är numera ett kalhygge, modell jättefult.    

.

 .

(Döttrarna är som vanligt "hemlifierade", eftersom vi inte vill ha dem på bild på nätet).

.

Jag förmodar att man som skogsägare måste städa upp lite (?) efter skogsröjningar alt. återställa marken någorlunda, för just nu verkar kalhygget vara direkt osäkert att beträda, då det ligger både lösa jättegrenar och mindre trädstammar kvar där, plus en och annan rotvälta, och det bildas skumma vattenfyllda gropar som man inte ser botten på lite överallt…  

.

Är det möjligtvis någon av er bloggläsare som vet hur det ligger till med eventuella ”städregler” i före detta skog?

 .

Hur som helst, det var inte det fula kalhygget som bekymrade oss mest idag när vi var ute.

Leo är ju alltid lös på våra promenader, och han jagar inget (annat än möjligtvis grannarnas asociala katter). Han kan försvinna iväg någon halvminut på egen hand emellanåt, men håller alltid koll på vart vi är och vart vi går. Idag kom han tillbaka och var blodig på nosen…

.

 .

.

.   

Vi följde hans spår tillbaka in i skogen och hittade detta:

 .

 .

Nu var det iofs inga allvarliga sår han hade skaffat sig, och han slutade snart blöda, men – är det verkligen fortfarande tillåtet med taggtråd i Sverige år 2012?! Och får man lämna sina ***** taggtrådsstängsel vind för våg i åratal utan någon som helst tillsyn?!

Jag blir så arg! Tänk på alla stackars harar, rävar, rådjur och annat vilt som inte får den omvårdnad de behöver om de skadar sig eller, ännu värre - om de trasslar in sig och inte kommer loss?   

.

.   

Jag känner att jag nog måste gå till botten med det här, ringa Länsstyrelsen (?) eller någon annan ansvarig – för så här får det väl ändå inte vara? Eller, får det det?

.

En inte så fridfull Strega idag!    

.   

.

.

Hmm... Borde det inte sluta regna snart?     

.

.

.

Frid!      

.

.

Gott Nytt År! Och förhoppningsvis blir det lite tätare blogguppdateringar från den här delen av bloggosfären framöver än vad det har varit det senaste halvåret.   

.

.

En liten snabbresumé från den nord-Uppländska hösten kommer här:

.

.

Numera galopperas det så fort att det blir öronfladder:

.

.

Och allt mamma Dixie gör, det gör också Era; de äter samtidigt, de sover samtidigt och de springer samtidigt.   

.

.

Alldeles egna vingar fick Era till Halloween:

.

.

Rådjurskött får hon dock inte av oss, det hittar hon såå bra alldeles på egen hand...     

 .  

.

.

Lite vinter har vi:

.

.

Och med vintern kommer kylan. En riktig dalmatiner går ju inte ut och fryser i onödan, utan sitter hellre inomhus i stugvärmen och håller koll på yttervärlden genom hallfönstret:  

.

.

Jul har vi förstås firat:

.

  .

Och våra familjepepparkakor har vi bakat:

.

.

Sista bilden är från idag - 1 januari 2012. Vi har inte vidare mycket till snö - speciellt inte om man jämför med förra året vid samma tid - men isen ligger på sjön och kallt är det!    

.

.

.

Frid!