.

.

OM det är så att Dixie är dräktig, så har hon precis avslutat vecka 4 nu och hennes nuvarande midjemått är 55 cm – 10 cm större än från början.

.

  

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Jag skriver OM, för vi kommer inte att åka iväg och göra något ultraljud. Är det valpar på insidan så kommer vi att märka det när det är dags, och är det inga valpar där så kommer vi att märka det också.     

Och jag vill inte utsätta Dixie för en massa främmande hundbaciller, stress och annat jobbigt hos veterinären om det inte är så att det verkligen behövs.

 .

Själv är jag är inte rutinerad nog att se några direkta yttre tecken på valpar ännu. Kanske har hennes knapprad under magen mörknat lite, kanske har hennes underlinje blivit lite ”rakare”, men det kan också vara så att jag inbillar mig – för ibland ser det inte ut så.

.

Hon skuttar omkring i vanlig stil ute, klättrar i snödrivor, jagar efter kottar & busar med Leo. Kanske kissar hon lite oftare än normalt, kanske är hennes aptit lite större. Inte för att den någonsin har varit liten, men jag tycker mig se att hon äter lite fortare och verkar lite mer benägen att freda den mot Leos hungriga blickar.

.

Hon är enligt kalendern i så fall idag på dag 28 av dräktighetens totalt 63 dagar, och mina böcker säger att de blivande valparna strosat sig från ”zygot”-stadiet (dag 2-17) till ”embryo”-stadiet (dag 18-35).

.

.

”Zygot-stadiet: Perioden där ägglossning följs av befruktningen beskrivs som en zygot (benämningen på ett befruktat ägg) som ligger fritt i äggledaren och vandrar ner till livmodern.

.

Embryostadiet; börjar vid implantationen av zygoten (då den ”fastnar” i livmodern) och slutar då de viktigaste organen är färdigbildade.

.

Embryostadiet startar med utvecklingen av huvud/hjärna/ryggmärg med start i huvudregionen, nervledare, början till lemmar, syn, hörselorgan och matsmältningsorgan. Några dagar efter att zygoten har fäst sig till livmodern, är den inkapslad i fosterblåsan (amnion) som växer över dennas yttre.

.

På 28:e dagen är embryot 17 mm långt och den första benbildningen kommer till synes; över- och underkäke, skalltak och kragben.

.

Värdelöst vetande om skelettutveckling: Om vikt och storlek på embryo och foster kan variera i en kull är ordningen av förbeningen snarast lik. Hos hunden är fontanellen mellan främre och bakre skallben sammanväxt före födseln till skillnad från hos människan.”

. 

Frid & trevlig helg!    

.

.

.

          

.    

Ge mig ett enda vettigt skäl till varför man ska upp och iväg tidiga morgnar när det här är vad man möts av?

.

 

     

.

           

.

Jag gillar normalt vintern, nästan lika mycket som hösten - men det finns gränser även för mig! Såna här utomhustemperaturer blir inte direkt behagliga när man har Ålands hav alldeles inpå knutarna...

.

Och som grädde på moset så fungerar bara hälften av husets element, av någon för oss okänd anledning.

Vi har i skrivande stund +12,1 grader inomhus, så idag vi vill nog varken vara ute eller inne...   

.

.

Frid!       

..

.

.

     

.

  

.

        

Idag vill vi inte vara ute mer än nödvändigt!

.

.

.

.

Frid!       

.

.

.

Inlägget nedanför, som jag skrev i bilen, såg inte riktigt ut som jag tänkt mig.    

Radbrytningen i texten fungerar uppenbarligen inte mellan Samsung Galaxy-mobilen och nätet, och det gick inte att lägga in bilder alls.

Så - i fortsättningen blir det nog bara korta & snabba inlägg från "inte hemma"-position. Såna som inte behöver smileysar, bilder eller nya stycken.

.

Tänkte att jag skulle hålla er uppdaterade på vad som händer på valpfronten, så här kommer en lite mer utförlig blogg!

.

Vi mätte Dixies magmått när vi kom hem från det första Izor-besöket, så att vi skulle ha ett "startmått" att jämföra med. Måttbandet hamnade på hennes smalaste ställe, alltså precis framför bakbenen och magen blev då 45 cm i omkrets.

  

Tanken är att den här lilla tabellen ska uppdateras någon gång i veckan (kanske mest för att jag är en så vetgirig & nyfiken person) så att ni också "ser" vad som händer här på hemmafronten.    

.

Vi har så smått börjat förbereda valprummet. En hel hög med nya grå fällar är inhandlade...

...och valpmatskålar:

       

Vårt lilla husapotek för hund är genomgånget & kompletterat och min mamma, som är legitimerad barnmorska (förvisso för människor, men bättre det än ingen alls    ) är bokad för hemmabesök med övernattning i slutet av mars.    

Jag hittade den här texten på nätet, som beskriver lite om vad som händer i hundmagen under dräktighetsveckorna. Tänkte dela med mig av den till er också! 

..

"Lite om dräktighet

  .

Dräktighetstid: I medeltal är en tik dräktig 63 dygn från parning med en variation från 56-72 dagar. Variationen beror på flera saker men viktigaste faktorn är när tiken haft ägglossning.

 .

Tecken på dräktighet

- viss svullnad av vulvan kvarstår efter löpet
- tiken är illamående i vecka 3 och/eller vecka 5
- ibland förekommer en lindrig blödning från vulva under någon/några dagar i vecka 3
- rodnad av spenarna från ung. vecka 4
- spen- och juverförstoring från vecka 5
- bukförstoring från vecka 5
- klar, seg flytning från 4-5 veckan
- fosterrörelser från vecka 7

  

Fostrets utveckling, vecka 1–3:
Efter en vällyckad parning transporteras äggen in i äggledaren, och celldelningen startar. Efter ca 8-12 dagar består fostret av 16 celler, också kallat morula-stadiet, och i den storleken kommer det in i livmodern. Celldelningen fortsätter i livmodern.

.

Fosteranlagen är den kommande veckan inte fästa i livmoderväggen, utan flyter fritt omkring.
Efter ca 3 veckor, med en variation på mellan 17-22 dagar, är fosteranlagen fritt fördelade i de två livmoderhornen och är nu på väg att fästas på livmoderväggen. Fosteranlagen är vid denna tidpunkt ca 1 cm långa och påminner om en liten fisk med utväxter, som senare blir till fram- och bakben.

.
Då fosteranlagen har fastnat i livmodern, bildas moderkakan, som blir fostrets förbindelse med modern. Moderkakan tillför de näringsämnen som fostret skall använda under den kommande utvecklingen. Fostret förbinds med moderkakan via sin navelsträng.

.

  

.

1. Äggstock

2. Livmoderhorn

3. Livmoder

4. Vagina

5. Urinblåsa

6. Äggledare

 .

  

 .

Vecka 4
Man kan nu tydligt skilja på fram- och bakben. Örsnibbarna är synliga som små veck och innerörat och ögonen bildas denna vecka. Fostren kan i detta stadium kännas som små valnötter på ca 2,5 cm och dräktigheten kan påvisas vid ultraljudsundersökning från denna tidpunkt.

 .

Vecka 5
Under denna vecka formas ögonlocken, och morrhåren på överläppen och över ögonen anläggs. Örsnibbarna växer, så de nästan täcker över örongången. Fem par bröstvårtor med tillhörande mjölkkörtlar, samt de yttre könsorganen börjar utvecklas.

.
Denna vecka kommer fostrets tassar att börja forma det som senare blir till trampdynor och tår. Omkring dag 33 stängs gommen, så efter detta, kan gomspalt inte längre uppstå. Överhuvudtaget är detta den mest riskfyllda tiden, när kemikalier och annat kan skada fostret.

Nu börjar också tarmsystemet att bildas, som på detta stadium fortfarande är kvar i navelsträngen.

.
Ultraljudsundersökning är den mest använda metoden för ”bäbisbevis” så här långt. Tiken brukar först nu visa de första tecknen på dräktighet med ett ändrat beteende, men buken har ännu inte ändrat form.

Vecka 6
Örsnibbarna och ögonlock växer och täcker i slutet av veckan örongång och ögon. De yttre könsorganen börjar förändra sig till han- och honkönsutseende.

 
I början av veckan skiljs tårna helt, och i slutet av veckan kommer klorna att bildas. Längre morrhår börjar växa ut.
Tarmsystemet lämnar navelsträngen och befinner sig nu i bukhålan.
Hos tiken ses en svag rosafärgning av bröstvårtorna, och beroende på antalet valpar i livmodern ökar buken i omfång.

.
Fostret liknar nu den färdiga valpen, men kan inte överleva utanför livmodern. Från denna tidpunkt är det egentligen bara storleken på valparna som ändras.
Förbeningen i skelettet är nu så långt gången, att man från dag 41-42 kan se fostren på röntgenbilder.

Det är nu för första gången i dräktigheten möjligt att se fosterrörelser.
Tikens buk är i de flesta fall betydligt förstorad, och mjölkproduktionen har börjat.

.
Tikens foder bör nu vara ett specialfoder för dräktiga tikar/valpar, men inte i stora mängder. Det är ingen fördel att tiken blir för tjock innan valpningen.

.

Under denna vecka kommer valparnas päls att börja växa ut, och färgmarkeringar brukar kunna ses.
Tassarna och trampdynorna är nu färdigbildade.

.

Vecka 7
Fostren är färdigbildade och kan nu kännas, ibland kan fostrens hjärtslag höras och man kan se hur de rör sig. Tiken är nu mest besvärad av sin vikt och sitt omfång och får i denna period bekanta sig med sin valplåda. Mjölkkörtlarna är spända och fulla med mjölk. 

 .

Vecka 8
Den sista veckan av dräktigheten förbereder sig tiken för födseln. Hon blir lugnare och intresserar sig inte så mycket för att leka, och kan vara mindre social än normalt. De sista 2-3 dygnen innan födseln bör man reducera fodermängden med 30-40 %, och det sista dygnet innan själva födseln vill tiken normalt inte äta alls.

.
Från ca 60:e dagen kan fostret överleva utanför livmodern.
. 

Tiken bör senast en vecka innan födseln introduceras till eget ställe att valpa på, bäst är en välinredd valplåda. Här vill hon kunna göra något som liknar det naturliga bobyggandet ute i naturen, som många tikar håller på med 2-4 dygn innan födseln. Bobyggandet består i att samla ihop filtar och trasor, hon river och gräver i valplådans botten.
.

För att bättre kunna förutsäga den exakta dagen, kan man denna vecka ta tikens temperatur 2 gånger dagligen. När det konstateras att temperaturen sjunker kan man med fördel tempa tiken var 3:e-4:e timme. När temperaturen ligger ca 1-1½ grad under det normala vid flera mätningar med någon timmes intervall, kommer födseln att sätta igång inom 12-24 timmar.

Öppningsperioden tar typiskt sett 4-6 timmar, men kan i mer sällsynta fall ta upp till ett dygn. Bäckenmuskulaturen slappnar av, och hos en del tikar uppstår mjölkanspänning flera dygn innan födseln.

Omedelbart innan födseln blir tiken ofta orolig och rastlös. Vid dessa värkar pressar livmodern fram den första valpen ned i födelsegången.  

Födelsevägen skall utvidgas och fostret skall pressas ner i bäckenet innan de riktiga krystvärkarna sätter i gång. Under detta skede kommer fosterhinnorna vid någon tidpunkt brista och innehållet flyta ut. Man säger att "vattnet har gått" och då startar den riktiga födseln."

. 

.

Jag tycker att tiden gått så fort de här första tre veckorna, och ändå är det såå långt kvar innan vi vet om/vad/när det blir valpar...  

  

.

På återhörande snart igen!      

Frid!      

.

Provar att göra ett blogginlägg via mobilen. Får se om det funkar - och hur det ser ut när det blivit publicerat. :) I morgon är det tre veckor sedan Dixie var på besök hos Izor, och jag tror att det finns småprickar i hennes mage. Svårt att avgöra, men hennes midjemått har ökat från 45 cm till 52 cm utan att hon fått mer mat eller ändrade motionsvanor. Hon har flyttat sin sovplats (helt på egen hand) till alldeles bredvid min huvudända vid sängen och hon är påtagligt mycket keligare än vad hon varit tidigare. Snart borde vi veta med mer säkerhet hur det ligger till. Frid! Strega i bilen. :)

..

.

NU törs jag nog påstå att vår allra yngsta flockmedlem faktiskt blivit vuxen!

.

Kanske inte alltid lugn & värdig - men unghundsstadiet är iaf över!       

.

Grattis på födelsedagen Dixie!     

.

Och Grattis också till alla syskonen!

.

  

.

.

Frid!     

.

.

P.S Uppdaterad 4/2 -11: Dixie hälsar och tackar för Grattis'ar & nospussar som kommit via mailen! D.S 

  

.

.  

.

Här kommer ”Italien, del 2”, med (lite) värdelöst vetande inbakat mellan bilderna!     

.

Jag tycker att en av de roligaste sakerna med att åka utomlands är just alla nya kunskaper man får – oavsett om kunskaperna består av nya ord, nya fakta eller nya upplevelser. Och i ärlighetens namn måste jag erkänna att min familj inte alltid är lika roade som jag är av att stanna överallt och läsa på skyltar eller fråga lokalbefolkningen om kuriosa...

.

Ofta (men jag lyckas inte jämt    ) försöker jag för deras skull begränsa mig och inte tvinga husse att stanna med bilen på helt omöjliga ställen - som t.ex på motorvägar - när jag hittat någon vy som borde förevigas med kameran.

Det är tur att jag hittat en så bra familj, som trots detta står ut!     på er!

.

Nu till resereportaget!    

.  

.

”I sin barndom var Venedig (på venetianska Venesia, på italienska Venezia) inte mycket mer än små öar i en grund och träskliknande lagun vid Adriatiska havets norra del. De nordöstra regionerna av Italien har genom historien förbundit landet med Bysans och Orienten via Venedig, och med alpländerna norr om Dolomiterna.

Staden är huvudstad i regionen Veneto och huvudort i provinsen Venedig. 1987 fick staden och dess lagun status som världsarv. Invånarna kallas venetianer och talar ett romanskt språk kallat venetianska, de talar vanligtvis också italienska.

Stadens historiska centrum ligger på några öar i mitten av Venetianska lagunen (röd pil) några mil norr om floden Po's mynning i Adriatiska havet.

Runt lagunen finns andra städer, till exempel fiskestaden Chioggia (rosa pil) som är en egen kommun och har binamnet ”det mindre Venedig”.

.

.

Namnet Venedig har anknytning till folket veneter, som levde i området.

Staden befolkades från början av flyktingar från övre Italien som här sökte skydd från hunnernas invasion år 452 och senare från langobarderna år 568.

.

Som utpost till det bysantinska riket bevarade venetianerna sin självständighet både mot det frankiska riket och mot det heliga romerska riket, i motsats till alla övriga städer i övre Italien.

Idag bor det 686 000 personer i Venedig, och befolkningen har halverats sedan 1950-talet.”

.

Venedigs symbol är ett bevingat lejon…

.

   

.

 …och man ser det avbildat överallt i staden - på souvenirer, flaggor och vykort:

.

  

  

.

“Why a lion, and not a seagull?

.

So why does a maritime city like Venice have a lion as its mascot? Wouldn't a seagull, a fish, or a duck from the marshy Venetian Lagoon be a more appropriate symbol?

.

The answer to that question lies in the Ninth Century, when - according to legend - two or three ambitious Chamber of Commerce types from Venice stole the remains of St. Mark the Apostle from his tomb in Alexandria, Egypt. William Lithgow tells the story in his "Comments on Italy" from The Rare Adventures and Painfull Peregrinations, published in 1614 and quoted in Ian Littlewood's Venice: A Literary Companion:

.

"They placed the corpse in a large basket covered with herbs and swine's flesh which the Musselmans [Muslims] hold in horror, and the bearers were directed to cry "Khwazir" (means; pork), to all who should ask questions or approach to search. In this manner they reached the vessel. The body was enveloped in the sails, and suspended to the mainmast till the moment of departure, for it was necessary to conceal this precious booty from those who might come to clear the vessel in the roads. At last the Venetians quitted the shore full of joy. They were hardly in the open sea when a great storm arose. We are assured that S. Mark then appeared to the captain and warned him to strike all his sails immediately, lest the ship, driven before the wind, should be wrecked upon hidden rocks. They owned their safety to this miracle."

.

After crossing the Mediterranean and cruising up the Adriatic, the graverobbers reached Venice and handed their cargo over to the Doge (a Doge is one of the leaders of Venice).

The local religious and civic authorities quickly elected St. Mark as Venice's patron saint, and the apostle's traditional symbol - a winged lion - became the logo of the Venetian Republic.”

.

Ett dimmigt Venedig i väntan på vaporetton vid ”vår” hållplats i Venedig, San Marco-San Zaccaria:

.

  

.

En liten informationsskylt på bussen som man inte ser på bussarna i Sverige   :

.

  

.

  

.

Till och med på vintern/vid sämre väder så är havsvattnet turkost, och inte grått som hos oss:

.

  

 .

Och man behöver inte bo på dyra hotell i Venedig om man inte vill. Det finns vandrarhem också     :

.

 

Vi hade den här dagen bestämt oss för att ta hyrbilen till Brescia, en mindre stad (nåja, invånarantalet ligger på ca 190 000 personer så så himla liten är den väl inte) ca 15-16 mil väster om Venedig. Dels för att få se lite mer av landet Italien, och dels för att husse har lite anknytning till staden bakåt på sin pappas sida.

.

Den första vägskylten vi såg när vi lämnat den stora motortrafikleden och hamnat på den lilla landsvägen såg ut så här:

.

 

. 

  

.

Här borde det ha kommit en massa bilder på vackra landsortsvyer, men så blir det inte. Dels så regnade det hela vägen till Brescia och dels så somnade fotografen (läs; Strega) när det blev alltför grått och trist.      Det är heller inte första gången vi åker den här vägen, så husse tyckte nog att han kunde passa på att gasa på lite med bilen nu när frun ändå sov…   

.

Familjen väckte mig när vi var framme i Brescia:

.

 

.

    

.

.

.

”Brescia ligger i regionen Lombardiet, ganska så mitt i norra Italien. Staden ligger precis nedanför Alperna och är den näst största staden i regionen där Milano är den största. Brescia kallas för “the Lioness of Italy" (Leonessa d'Italia), av en för mig okänd anledning.

.

Brescia fanns redan på romartiden, men hette då Brixia, och flera romerska tempel, någon akvedukt och en teater finns bevarade sedan dess. Staden hyser också en medeltida borg, Castello di Brescia. 

I staden finns många mekaniska industrier - t.ex vapenfabriken Beretta, och en hel del Fiat-delar tillverkas också här för vidare transport till grannstaden Torino.

.

Brescia har ett fotbollslag, som spelar i serie A.

.

.

.

Lago di Garda och Lago d’Iseo är stora turistorter precis utanför stadsgränsen.”

När vi hittade en stadskarta…

.

  

.

…så hittade vi också upp till borgen!

.

 

.

  

Fast vi såg inte så mycket av den p.g.a all dimma…    

Så här ser den iaf ut i klart väder (bilder från nätet):

.

    

. 

.

  .

Och den är stor!

.

 

.

Våra egna bilder blev ganska fina ändå, även om man inte ser så mycket av det vi skulle sett:

.

  

.

.  .

  

.

  

.

 

Att det var en krigisk tid när borgen byggdes på 1400-talet, visar höjden på vallgravsmurarna! Bilarna är parkerade i den gamla vallgraven:

.

 .

   Brescia har också en egen tidning:

.

  

.

Dessvärre helt obegriplig, eftersom vi inte läser eller pratar italienska - ännu.

.

.Vi tror att det stod något om att beträda gräsmattan på skylten:

.

  

.

.

Nu är det hundpromenadsdags! Den (förhoppningsvis) dräktiga prickiga längtar efter vår och värme och solen har nog börjat värma lite, lite grann för hon har börjat sova ”i” solfläckarna på köksgolvet igen. 

.

. 

Frid på er tills nästa del av Italienresan kommer på pränt!    

.

.

.

Idag har vi haft en jättefin vinterdag här i Uppland, soligt och -8 grader.

.

I morse såg det ut så här när jag skjutsade döttrarna till skolan:

.        

.

Är ni beredda på bildbombning modell ”alldeles för många foton”? Om inte, så får ni fortsätta surfa till någon annans sida. Annars - stanna kvar!

 

.

Innan vi åkte utomlands behövde våra husdjur förflyttas från ”hemma” till ”lite mindre hemma”.

.

  

.

De hamnade hos äldsta dottern i Gävle, och vi hamnade efter avlämningen i en liten ort (?) som hette Valbo, i jakt på större minneskort till våra kameror & mobiler:

.

  

.

Sen for vi hem och packade resväskor. En till oss var, och av någon anledning så blev min både störst och tyngst…

Efter en alldeles för knapp nattsömn påbörjade vi vår resa mot Italien.

.

Det var kolmörkt ute:

.

 

.

Och klockan visade:

.

  

..

Att det var riktigt mycket för tidigt bevisades när jag högg in på morgonostmackan i bilen. Den som husse så omtänksamt gjort åt mig innan vi lämnade huset.

.

Den smakade konstigt:

.

   .

.

Men utan smörgåspapper var den riktigt god!    

Strax efter kl. 06 var vi framme på Arlanda och fick checka in väskorna på en gång:

.

   .

.

Och vi fick i oss nybryggt morgonkaffe!

.

  

 .

När vi lämnade Arlanda höll solen på att gå upp:

.

   .

.

Vi mellanlandade i München, hann precis med att köpa ett vykort medan planet tankades…

.

 

..

…och fortsatte sedan resan över Alperna:

.

   .

Marco Polo heter Venedigs flygplats:

.

. .

 Vid flygplatsen hämtade vi hyrbilen, en liten Mercedes, som knappt hade plats för våra resväskor visade det sig:

.

  

 .

   .

.

För att komma till Venedig så åker man först en liten bit söderut från flygplatsen på Italiens fastland. Där ser det ut så här…

.

  

 .

…och så här:

.

  

 .

Inte så vinterlikt jämfört med Sverige - temperaturen höll sig runt 10-12 grader och vädret liknade våra tidiga vårar/höstdagar. Som sanna höstälskare så trivdes hela familjen mycket bra med både diset, dimman och temperaturen.     

.

  

.

Staden Venedig består av 6 sestieri, dvs. stadsdelar. De heter Santa Croce, Cannaregio, San Polo, Dorsoduro, San Marco & Castello.”

.

.  

När man kommer fram till Adriatiska havet/Medelhavet så lämnar man fastlandet och åker över en jättelång och jättelåg bro till den konstgjorda ön Isola del Tronchetto (den röda delen längst till vänster på kartan här ovanför).

.

  

 .

Där måste man lämna ifrån sig bilen (p-huset är ENORMT!), och sen får man åka båt sista biten.

.

Man kan välja mellan att åka (jättedyr) taxibåt, eller de mer ”normalprisiga” vaporettobåtarna, som påminner lite om våra Waxholmsbåtar fast de är mycket mindre och plattare. Italienarna själva kallar dem för bussar och fungerar ungefär som vår lokaltrafik.

.

Bilden här nedanför (som jag har hittat på nätet) visar hur de ser ut:

.

 

  .

Vi hade köpt varsitt Venice Card (ett slags veckobusskort) på flygplatsen, vilket gav oss fria båtresor dygnet runt på alla ”busslinjerna” i Venedig. Det visade sig vara ett klokt köp, för man blir ganska så trött i fötterna när man promenerar på kullersten, marmor och annan sten hela dagar – och då kan man bara ta första bästa ”buss” hem till hotellet, för de går överallt i Venedig och de går ofta.   

.

Karta över alla båtlinjerna:

.

 

  .

Båten körs av en kapten som står mitt på båten, och här kommer några bilder från Isola del Tronchetto till stadsdelen San Marco där vårt hotell låg:

..

 

. 

Ibland kommer riktigt stora båtar in till Venedig, bl.a från Grekland, och de ankrar ute på redden:

.

   .

Första anblicken av staden:

.

  

 .

Vi åkte förbi stadsdelen Dorsoduro, där de flesta av Venedigs pensionärer bor:

.

 

  .

Engelska är ett fullt fungerande språk i Venedig (till skillnad från ute på Italiens landsbygd):

.

  

 .

Snart framme!

.

  

.

Vårt hotell låg på gatan bredvid Venedigs stora (största) torg, Piazza San Marco, så vi bodde verkligen centralt. Från båten var det en kort promenad på ca 2 minuter:

.

  

 .

Fast egentligen kan man inte kalla gatorna/vägarna i Venedig för gator. Dels så är 177 av dem rena vattenvägar (= kanaler), och de övriga påminner mer om gränderna i Gamla Stan än gator. Där finns ju inga bilar alls, vi såg inte en enda cykel eller vespa, och bredden på dem varierade från 80 cm till kanske några meter på de allra största gatorna. Och alla är gågator!

.

Såna här mosaikinläggningar fanns lite överallt i staden och de fungerar dels som vägvisare och dels är de rena dekorationer. Nästan alla hus i Venedig är (typ) K-märkta, så man får inte affischera eller spika upp skyltar och tavlor hur som helst på fasaderna. Då får man annonsera på marken istället!    

 

.

  

.

När vi hittat ”hem” och lagt ifrån oss alla resväskor, begav vi oss ut i stadsvimlet för att leta reda på en bit mat, då klockan hade passerat middagstid för länge sedan.

.

Iförda en karta, som vi inte hade så mycket nytta av eftersom vi glömde titta i den och gick vilse (första gången av många - haha), våra kameror och mobiler lyckades vi nog korsa halva Venedig.

.

Men fint var det!

.

  

 .

Och vi hittade både middagsmat och den berömda Ponte Rialto (byggd redan år 1588)! Visst är den jättefin?

.

Rialtobron från sidan…

.

  

 .

…utsikten uppifrån…

.

  

 .

…och samma bro från lite längre håll:

.

  

 .

Vi snubblade också över Suckarnas Bro (Ponte dei Sospiri), men både den och husen runtomkring höll på att renoveras och såg inte alls lika vacker och magisk ut som alla påstår.

.

Suckarnas Bro i januari 2011:

.

  

 .

Och Suckarnas Bro som den ”borde” ha sett ut (bilder från nätet):

.

  

 .

  

 .

  

. 

”Suckarnas bro är en av världens mest berömda broar. Den är en tidig 1600-talsskapelse som leder till det stora intilliggande palatsets fängelsehålor och tortyrkammare. Det sades att bron fick de dömda fångarna att sucka när de för sista gången såg en glimt av himlen och havet.

 

Den berömde fången & kvinnotjusaren Casanova gjorde en dramatisk flykt från fängelset, över taket, i mitten av 1700-talet.”

.

Fortsättning (med ännu fler bilder från Italien ) följer...    ...för nu börjar jag få kramp i fingrarna av allt tangentbordsknappande, så jag avslutar dagens blogg med en liten kvällsbild från våra egna trakter, tagen i eftermiddags.

.

  

. 

.

Frid!