.

.

Mellandottern är på PRAO nu. Vi trodde att det var skolans (och enbart skolans) sak att ordna PRAO-platser till sina elever, men antingen har vi missuppfattat det hela eller så har skolans ansvarsområde i det fallet numera hamnat på eleverna/elevernas föräldrar. Eller kanske skolan ordnar en PRAO-plats om eleven/elevens föräldrar inte har den möjligheten själva?

 .

Hur som helst, så ringde mellandottern till våra bekanta – de som tidigare arbetade & bodde i Ungern, och numera finns i Finland – och undrade om hon kunde få PRAO’a på Svenska Ambassaden där under sina två PRAO-veckor.

Hon blev minst sagt förvånad när de svarade att hon var välkommen dit!     

 .

Så – i torsdags tog vi båten över till Åbo för att lämna över 1 st. PRAO-elev till Svenska Ambassaden i Finland för två veckors arbetslivsorientering i utlandet.

.  

 

 ..

Jag är INTE någon havs-/sjö- eller båtälskare, så efter mycket letande och ringande lyckades vi hitta i en båtresa dagtid som ”bara” tog 12 timmar… vilket innebar att vi lämnade vårt hus redan klockan 5 på morgonen för att hinna ner till Värtahamnen till klockan 6, då vi var tvungna att checka in en hel timme (!) innan båten avgick.

.

 

.

 

.

Först när vi närmade oss Stockholm ljusnade det.

.

 

. 

Sjösjukepiller är ett måste, eftersom jag blir sjösjuk bara jag ser en brygga…

.

 

 .

Värtahamnen, där båten lägger till:

.

 

..

 

.

 

. 

Båten!

.

 

.

 

 .

I bakgrunden, i stadsdelen Hjorthagen, låg tidigare ”Gasverket”, och det finns en stor, fin och jättegammal ekskog där bakom också, Lill-Jansskogen.

.

 

. 

Biljetterna:

.

 

. 

Utsikt från båten innan vi åkte:

.

 

 .

Ombord!

.

 

 

Andra sidan av Värtahamnen:

.

 

.

 

 .

På väg ut från Stockholm passerar man bl.a Kaknästornet och Bergs oljehamn, där den största delen av Stockholmarnas olja & bensin finns lagrad i väntan på transport till villor & bensinmackar:

.

 

.

 

. 

Sen kommer skärgården!

.

 

. 

Och redan här hade iaf jag tröttnat på att åka båt…

.

 

.

 

.

 

.

 

.

 

.

 

.

 

 .

Att skarvar dödar växtligheten där de bor har man ju läst om i tidningarna, och det stämde verkligen:

.

 

.

 

.

 

 .

Framåt lunchtid dök det upp en massa ”fransmän” på båten. Förvisso finsktalande, men samtliga med randiga tröjor och basker på huvudet.    

.

 

 .

När vi tröttnat på att vara utomhus och titta på små skärgårdsöar, utforskade vi båten inomhus istället.

.

 

.

 

.

 

.

 

. 

Är detta verkligen en lämplig tavla att hänga upp på en båt?!     

.

 

. 

Efter ytterligare några timmar var fotoobjekten på båten i det närmaste slut, så t.o.m heltäckningsmattan dög att fokusera på en stund…

.

 

.

 

. 

Och tiden sniglade sig fram…

.

 

. 

En mås! Borde betyda land i sikte!    

.

 

.

Japp – Mariehamn!

.

 

.

 

. 

Ett kort stopp för omlastning av passagerare – sen ut på havet igen…

.

 

. 

Booring!          

.

 

 .

Vi hann med kortspel också (mest för att inte somna)…

.

 

. 

En skylt på båten som förbryllade oss var den här:

.

 

 .

Vi förmodade att den symboliserade typ ”Återsamlingsplats” eller något liknande – men vad är det på den? En gubbe, ett litet barn och en tant med en papperspåse på huvudet? Och bakom dem – vita jättemänniskor?!

 .

Vi kom inte fram till något vettigt, eller så var vi för uttråkade för att gissa rätt. Kanske någon av er kan hjälpa till? 

   .

Den finska skärgården var inte så olik den svenska:

.

 

 .

Efter 12 timmar landade vi i Åbo:

.

 

 .

Och siktade in oss på E18/1 mot Helsingfors, en bilresa på drygt 15 mil.

.

 

 .

Att vi hamnat i ett land med ett helt annat språk än vårt eget framkom väldigt tydligt ganska så omgående:

.

 

.???

 .

Och att Finland skulle vara tvåspråkigt är en inte helt absolut sanning.

Det må vara att (nästan) alla skyltar är tvåspråkiga, men finnarna själva läser bara den första raden och har således inte en aning om vad saker heter på svenska, för svenskan används inte av dem.

 .

Mot Helsingfors!

.

 

 .

Vi stannade till i en liten ort halvvägs till Helsingfors för att äta en snabbmiddag. Hesburger torde motsvara vårt Max ungefär.

.

 

.

 

 .

Och om den här reklamtanten ska övertyga en att välja matinköpen från en speciell mataffär (namnet utelämnat av hänsyn till affärsägaren), så borde den gå i konkurs snart. Hennes blick ser helt rubbad ut!

.

 

.

  

. 

Sent på kvällen kom vi äntligen fram till Ambassaden!

.

 

.

 

. 

Och vi hade inga problem att somna!    

.

 

.

Tack till Neo & Mille för lån av bilder!     

.

Fortsättning följer!

.

Frid!      

.