.

.

Snön är borta igen, solen skiner idag och humöret är nog lite bättre än sist.     

 .

Men funderar vidare på det här med allergier gör jag förstås fortfarande.

.

Inte så att jag är orolig, för jag vet att just oro är en av de ”onödigaste” känslor som finns, då oron i sig sällan förändrar någonting i sak.

.

Det är snarare så att jag tänker mer konstruktivt om jag funderar på det absolut värsta scenariot man kan komma på. De något mindre allvarliga alternativen brukar ju dyka upp ”på köpet” då också.

.

Husse tycker att det är ett väldigt bakvänt sätt att tänka på, han är nog mer av en optimist och tror snarare gott och mindre allvarligt om allting, åtminstone till dess att alla konkreta fakta ligger på bordet.

.

Jag däremot, gräver ner mig i alla fakta jag kan hitta, vrider och vänder på informationen och läser allt ifrån mer eller mindre pålitliga foruminlägg till medicinrapporter från universitet och högskolor. Alternativmedicin finns också med i söksträngarna och jag är på det hela taget väldigt glad att Google & bibliotek finns tillhands när man är faktahungrig och kunskapstörstig.

.

Jag vet inte ens ännu om det är en foderrelaterad allergi vi pratar om här, eller om det är kvalsterrelaterat, om det är någon form av kontaktallergi eller ifall det är ett immunförsvar som spökar.

.

Kombinerat med allt läsande blir det långa promenader i friska luften varvat med små tupplurar, så att all ny kunskap får en chans att sorteras i huvudbollen. (Kanske inte det mest vetenskapliga sättet att hantera fakta på – men det brukar funka på mig).   

.

Bilder nu!

.

Svårgått är det fortfarande på sina ställen:

.

.

Och jag tror att temperaturskillnaden mellan dag och natt antingen är ganska så stor nu eller så går den fort – isen ser nästan ut att vara kolsyrad med alla sina luftbubblor som inte hunnit undan innan de fastnat:

.

.

Era undrar vad mamma Dixie pysslar med:

.

.

.

Jo, hon fångar goda isbitar…

.

.

.

Kolla vilket fint ishjärta!

.

.

…eller det kanske snarare är isflak som är Dixies specialintresse:

.

.

.

.

.

.

.

Era håller sig hellre på land, där man kan springa fortare och där tassarna inte blir lika blöta:

.

.

Bara hon inte flamsar FÖR mycket, då vaknar uppfostringsgenen hos Dixie:

.

.

.

.

Jag hittade förresten en äldre bild på Era, där hon hoppar undan från svärföräldrarnas boxer Jack. Stilen är densamma nu som då:

.

.

.

Och Era funderar fortfarande på hur i hela friden mamma Dixie lyckas ta sig upp på den stora stenen så lätt…

.

.

.

.

.

.

På grusvägen hem hittade vi ytterligare två små hjärtan:

.

.

.

.

 .

Frid!    

.