.

.

Så var det dags för Era att börja träffa hundar som inte ser ut som våra hemmahundar.

. 

Kommer ni ihåg reaktionen från valparna första gången de såg Leo? De var långt ifrån säkra på att han ens var en hund; stor, lurvig och felfärgad i jämförelse med mamma Dixie.

.

Men efter lite försiktigt nosande så vågade de sig fram till honom, och så länge de inte klev eller hoppade på honom så visade det sig att han var en hygglig prick (ha ha) trots sitt skumma utseende. Och idag är Leo Eras stora idol!

.

  .

Svärföräldrarna har en vit boxer, med diskreta bruna prickar på + ett brunt öra. Annars finns det inga likheter med dalmatiner what so ever.

Jack väger sina modiga 40 kilo, har en helt annan huvudform, en tunga som når ner till knäna och en energi som skulle göra vilket elverk som helst grönt av avund.

.

Han är idag 8 år, men inte speciellt mycket lugnare än när han var unghund. Snäll är han, men kanske lite, hmm – klumpig (?) ibland.

.

 .

I deras hushåll finns också en pensionärshund – Chicko, 13 år. Han ser mest ut som en papillon, men det finns även någon annan ras inblandad. Lite stel, mycket värdig och relativt stillsam. MYCKET pondus har han!

.

Era blev alldeles platt när hon såg honom:

.

   .

Och plattare än så här kan man nog inte bli:

.

  .

Efter en låång stund, med noggrant och nyfiket nosande av Chicko, vågade Era börja röra på sig:

.

  .

Ända tills boxern kom:

.

  .

Era såg sin chans att smita när de gamla gubbarna brast lite i uppmärksamhet:

.

  .

Men – Jack var förvånansvärt snabb (!) och hann ikapp Era på nolltid… Sen satt hon väldigt stilla      tills han hade inspekterat henne klart:

.

   .

   .

Slutet gott, alltig gott! Era fick t.o.m låna en av Jacks leksaker!  

  .

  .

.

Frid!       

.