.

.

Efter att ha tillbringat många, många timmar på diverse olika brukhundklubbar och umgåtts mycket med ”bruksmänniskor” tidigare i mitt hundliv, så såg jag bara det nyttiga (och nödvändiga) i att låta valparna få prova på skiftande underlag att gå på, som t.ex kompostgallret i gårdagens blogginlägg. Jag försöker dessutom miljöträna valparna på olika ställen, både enskilt och i grupp, under lugna former för att de ska vara så förberedda för sitt framtida liv så gott det går.

 .

.

 .

Inte tänkte jag på att det också kunde vara praktiskt att de har respekt för eller t.o.m är lite oroliga för just kompostgaller, som Pia & Kerstin skrev om i kommentarerna efter inlägget…    

Just nu håller valparna mest på med att lära sig hantera konflikter och ”hur-man-inte-biter-för-hårt-i-sina-syskon”;

.

  
.

.

De börjar också bli väldigt duktiga på att springa och ha saker i munnen – samtidigt!

 .

   .

De börjar få ett litet hum om hur man bromsar innan man krockar med något och hur man tar kurvor utan att välta.

De ligger mer likt vuxna hundar när de vilar och de har lärt sig skälla – förvisso låter de mer som chihuahua’or än som dalmatiner, men det brukar ju rätta till sig över tid.

 .

   . 

Och utomhus är vi så ofta som vädret tillåter. Här är några bilder från första ”titten” utanför ytterdörren:

 .

   .

   .

De fann sig snabbt allihopa, och vi har inte ett enda litet fjolårsskräp kvar på trappen!   

. 

.

  . 

   .

   .

Numera är de ute på en större del av tomten, och snart är nog även förra årets alla kottar uppätna…

 .

   .

.

. 

  .

  .

  .

  .

  .

  .

  .

  .

  .

  .

 .

De diar fortfarande, men inte lika ofta:

. 

   .

Och Dixie har hittat tillbaka till husses knä när han kommer hem från jobbet!   *lycka*

.

 .

.     .

Frid!   

.