.  

.

Här kommer ”Italien, del 2”, med (lite) värdelöst vetande inbakat mellan bilderna!     

.

Jag tycker att en av de roligaste sakerna med att åka utomlands är just alla nya kunskaper man får – oavsett om kunskaperna består av nya ord, nya fakta eller nya upplevelser. Och i ärlighetens namn måste jag erkänna att min familj inte alltid är lika roade som jag är av att stanna överallt och läsa på skyltar eller fråga lokalbefolkningen om kuriosa...

.

Ofta (men jag lyckas inte jämt    ) försöker jag för deras skull begränsa mig och inte tvinga husse att stanna med bilen på helt omöjliga ställen - som t.ex på motorvägar - när jag hittat någon vy som borde förevigas med kameran.

Det är tur att jag hittat en så bra familj, som trots detta står ut!     på er!

.

Nu till resereportaget!    

.  

.

”I sin barndom var Venedig (på venetianska Venesia, på italienska Venezia) inte mycket mer än små öar i en grund och träskliknande lagun vid Adriatiska havets norra del. De nordöstra regionerna av Italien har genom historien förbundit landet med Bysans och Orienten via Venedig, och med alpländerna norr om Dolomiterna.

Staden är huvudstad i regionen Veneto och huvudort i provinsen Venedig. 1987 fick staden och dess lagun status som världsarv. Invånarna kallas venetianer och talar ett romanskt språk kallat venetianska, de talar vanligtvis också italienska.

Stadens historiska centrum ligger på några öar i mitten av Venetianska lagunen (röd pil) några mil norr om floden Po's mynning i Adriatiska havet.

Runt lagunen finns andra städer, till exempel fiskestaden Chioggia (rosa pil) som är en egen kommun och har binamnet ”det mindre Venedig”.

.

.

Namnet Venedig har anknytning till folket veneter, som levde i området.

Staden befolkades från början av flyktingar från övre Italien som här sökte skydd från hunnernas invasion år 452 och senare från langobarderna år 568.

.

Som utpost till det bysantinska riket bevarade venetianerna sin självständighet både mot det frankiska riket och mot det heliga romerska riket, i motsats till alla övriga städer i övre Italien.

Idag bor det 686 000 personer i Venedig, och befolkningen har halverats sedan 1950-talet.”

.

Venedigs symbol är ett bevingat lejon…

.

   

.

 …och man ser det avbildat överallt i staden - på souvenirer, flaggor och vykort:

.

  

  

.

“Why a lion, and not a seagull?

.

So why does a maritime city like Venice have a lion as its mascot? Wouldn't a seagull, a fish, or a duck from the marshy Venetian Lagoon be a more appropriate symbol?

.

The answer to that question lies in the Ninth Century, when - according to legend - two or three ambitious Chamber of Commerce types from Venice stole the remains of St. Mark the Apostle from his tomb in Alexandria, Egypt. William Lithgow tells the story in his "Comments on Italy" from The Rare Adventures and Painfull Peregrinations, published in 1614 and quoted in Ian Littlewood's Venice: A Literary Companion:

.

"They placed the corpse in a large basket covered with herbs and swine's flesh which the Musselmans [Muslims] hold in horror, and the bearers were directed to cry "Khwazir" (means; pork), to all who should ask questions or approach to search. In this manner they reached the vessel. The body was enveloped in the sails, and suspended to the mainmast till the moment of departure, for it was necessary to conceal this precious booty from those who might come to clear the vessel in the roads. At last the Venetians quitted the shore full of joy. They were hardly in the open sea when a great storm arose. We are assured that S. Mark then appeared to the captain and warned him to strike all his sails immediately, lest the ship, driven before the wind, should be wrecked upon hidden rocks. They owned their safety to this miracle."

.

After crossing the Mediterranean and cruising up the Adriatic, the graverobbers reached Venice and handed their cargo over to the Doge (a Doge is one of the leaders of Venice).

The local religious and civic authorities quickly elected St. Mark as Venice's patron saint, and the apostle's traditional symbol - a winged lion - became the logo of the Venetian Republic.”

.

Ett dimmigt Venedig i väntan på vaporetton vid ”vår” hållplats i Venedig, San Marco-San Zaccaria:

.

  

.

En liten informationsskylt på bussen som man inte ser på bussarna i Sverige   :

.

  

.

  

.

Till och med på vintern/vid sämre väder så är havsvattnet turkost, och inte grått som hos oss:

.

  

 .

Och man behöver inte bo på dyra hotell i Venedig om man inte vill. Det finns vandrarhem också     :

.

 

Vi hade den här dagen bestämt oss för att ta hyrbilen till Brescia, en mindre stad (nåja, invånarantalet ligger på ca 190 000 personer så så himla liten är den väl inte) ca 15-16 mil väster om Venedig. Dels för att få se lite mer av landet Italien, och dels för att husse har lite anknytning till staden bakåt på sin pappas sida.

.

Den första vägskylten vi såg när vi lämnat den stora motortrafikleden och hamnat på den lilla landsvägen såg ut så här:

.

 

. 

  

.

Här borde det ha kommit en massa bilder på vackra landsortsvyer, men så blir det inte. Dels så regnade det hela vägen till Brescia och dels så somnade fotografen (läs; Strega) när det blev alltför grått och trist.      Det är heller inte första gången vi åker den här vägen, så husse tyckte nog att han kunde passa på att gasa på lite med bilen nu när frun ändå sov…   

.

Familjen väckte mig när vi var framme i Brescia:

.

 

.

    

.

.

.

”Brescia ligger i regionen Lombardiet, ganska så mitt i norra Italien. Staden ligger precis nedanför Alperna och är den näst största staden i regionen där Milano är den största. Brescia kallas för “the Lioness of Italy" (Leonessa d'Italia), av en för mig okänd anledning.

.

Brescia fanns redan på romartiden, men hette då Brixia, och flera romerska tempel, någon akvedukt och en teater finns bevarade sedan dess. Staden hyser också en medeltida borg, Castello di Brescia. 

I staden finns många mekaniska industrier - t.ex vapenfabriken Beretta, och en hel del Fiat-delar tillverkas också här för vidare transport till grannstaden Torino.

.

Brescia har ett fotbollslag, som spelar i serie A.

.

.

.

Lago di Garda och Lago d’Iseo är stora turistorter precis utanför stadsgränsen.”

När vi hittade en stadskarta…

.

  

.

…så hittade vi också upp till borgen!

.

 

.

  

Fast vi såg inte så mycket av den p.g.a all dimma…    

Så här ser den iaf ut i klart väder (bilder från nätet):

.

    

. 

.

  .

Och den är stor!

.

 

.

Våra egna bilder blev ganska fina ändå, även om man inte ser så mycket av det vi skulle sett:

.

  

.

.  .

  

.

  

.

 

Att det var en krigisk tid när borgen byggdes på 1400-talet, visar höjden på vallgravsmurarna! Bilarna är parkerade i den gamla vallgraven:

.

 .

   Brescia har också en egen tidning:

.

  

.

Dessvärre helt obegriplig, eftersom vi inte läser eller pratar italienska - ännu.

.

.Vi tror att det stod något om att beträda gräsmattan på skylten:

.

  

.

.

Nu är det hundpromenadsdags! Den (förhoppningsvis) dräktiga prickiga längtar efter vår och värme och solen har nog börjat värma lite, lite grann för hon har börjat sova ”i” solfläckarna på köksgolvet igen. 

.

. 

Frid på er tills nästa del av Italienresan kommer på pränt!    

.