.

.

Hej!

Kul att höra av er igen!   

En liten presentation av oss - den Streganska familjen - så här i början av bloggandet kanske kan vara på sin plats?

Jag som skriver är Strega, en medelålders (Huu, vad gammalt det ordet såg ut i skrift!  ) tant med en del skinn på näsan. Timid är nog inte mitt epitet, men jag är obrottsligt lojal mot de som är pålitliga, hatar orättvisor och klarar inte av hyckel i någon form. Bästa sättet att göra sig ovän med mig är att inte stå för sina uttalanden/sitt beteende eller att gå bakom ryggen på mig och de mina.  

Sedan många, många år finns Otto vid min sida, en inbiten hojbuse    och numera taxiåkare till yrket.

 Brynhilde, vår taxi.

Familjen hyser även tre rödhåriga döttrar, 24, 12 & 11 år gamla. Den äldsta pluggar på högskola på annan ort, de yngre bor hemma och går i grundskolan. Mellandottern tycker mycket om sin konståkning och räknas numera till tävlingsåkarna i konståkningsklubben. Yngsta dottern dansar - ofta, gärna och mycket. De tränar också ju jutsu en till två gånger i veckan.

Vi bor ute på landet i nordöstra Uppland och Uppsala är vår närmaste stad. Dit har vi knappt tre mil och till Stockholm, där vi bodde förut, är det nio mil.

Vi lever efter devisen ”Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete”, men tycker för den skull inte om lort och smuts.   

 Vårt hus i vinterdräkt.

Vi har i dagsläget två hundar, en 8-årig tervuerenhane (Leo) och en 3-årig dalmatinertik (Dixie).

Leo är nog en av de snällaste och raraste hundar jag känner, han är Korad men knappt utställd, eftersom domarna inte riktigt uppskattar hans något bleka färg. Många säger att belgare är både nerviga och opålitliga, men det stämmer verkligen inte in på Leo. Den enda egentliga nackdelen jag kan komma på med den hunden är att han har väldigt lätt för att bli åksjuk, men hans nerver är det då inte några fel på!

Dixie, som nog är den här bloggens egentliga huvudperson (huvudhund?), döpte de andra i familjen om till ”Al-Qaida” när hon var valp, men liksom de flesta små upprorsmakare så har hon sansat sig med tilltagande ålder och hon är en klippa mentalt, förutom att hon är vacker.

Hon är en frusen varelse, som mer än gärna blir omstoppad med fleecefilt på kvällarna – en filt som f.ö oftast ligger kvar ordentligt omkring henne på morgonen när vi vaknar. Solfläckarna på golvet är klara favoritplatser inomhus, och gärna med en liten dyna att ligga på också.

Full av mer eller mindre genomtänkta hyss & upptåg är hon ett stort glädjeämne, och hon hävdar oftast sin rätt att själv välja väg i livet. Dixie är kanske inte envis egentligen, utan hon ”omprövar bara verkligheten” som min mor så vackert beskrev hennes personlighet.

Att gå ut när det regnar är oftast under Dixies värdighet, men regnrocken är ju uppfunnen, så hon följer för det mesta våra hasor när vi ska någonstans.

Badar frivilligt gör hon INTE!  

Hon är ständigt hungrig och en formidabel mattjuv. Den hunden kommer inte att svälta ihjäl om hon av någon anledning skulle bli ensam i skogen!

Leo ute.

 Leo inne.

Dixie på bryggan.

Dixie i Jämtland.

 Dixie vill ha mat.

I huset bor också vår 12-åriga landsköldpadda (Tim), några akvariefiskar och en och annan dammråtta. Tim kom till oss när han var 5 veckor gammal och stor som en femkrona, nu är han dryga 2 kilo tung och betydligt större.

Tim på promenad.

  Tim äter salladsblad.

 Tim i närbild.

Vi bakar vårt eget bröd, lagar det mesta av både vår och hundarnas mat från grunden och gillar skogspromenader, fotografering (med varierande resultat), en och annan god bok, filmkvällar och (i alla fall vi kvinnliga familjemedlemmar) är väldigt förtjusta i något som våra släktingar och vänner kallar ”Värdelöst vetande”. Vi tycker inte att något vetande är värdelöst, vilket bekräftas varje gång vi t.ex löser korsord.

Och djur har alltid funnits i vår närhet; allt ifrån akvariefiskar, undulater, reptiler, kaniner & marsvin till katter & hundar.

En stor del av vår tid går numera åt till att skjutsa barn till och från deras aktiviteter, eftersom vi bor långt ifrån regelbunden kollektivtrafik. Men att bo ute på landet är livskvalité, och vi tror att det är bra för själen att andas skogsluft och vila ögonen på ängsdimmorna när man dricker sitt morgonkaffe.

NU ska vi ut och njuta av vår vackra höst i Upplandsskogarna, innan regnet faller över oss.

.

Frid!